Värlskulturmuseet & Naturhistoriska museet

VÄRLDSKULTURMUSEET

Världskulturmuseet i Göteborg har just nu den populära utställningen ”Jordlingar”. Det är en mycket barnanpassad utställning där allt som visas är framställt i barnens höjd. Det är snarare vi vuxna som får böja på oss och krypa för att rymmas i alla skrymslen och vrår som finns. Vid ingången möts man av en text som hälsar oss ”tidsresenärer och besökare från andra galaxer” välkomna, fortsättningsvis står det att vi ska få utforska jordlingarna på planeten Tellus. Som vuxen förstår jag att det handlar om oss människor, men det är nog inte lika lätt för barnen att förstå. Som pedagog hade jag nog valt att inte berätta det för barnen, utan låtit dom själva utforska platsen och kommit på det på egen hand eller bara låta dem få finnas i utställningen och fantisera fritt kring vilka jordlingarna är.  

Utställningen är oerhört läckert inredd, då de skapat olika nivåskillnader genom ramper och trappsteg. Gick man upp för rampen hamnade man i en hörna där barnen kunde gå eller springa och höra hur musik följde deras takt. Det fanns mörkbelagda tunnlar där barnen kunde stanna upp och kika på stjärnor som rörde sig. De har skapat olika rum i rummet, ytterst små krypin där endast barnen fick plats. Vidare fanns det väggar som bildade ett slags cirkelrum mitt i utställningen där barnen kunde titta på arkeologiska fynd och spela olika lärande spel. En myshörna med kuddar som liknade stenar fanns där barnen kunde slappna av. Längre in i rummet fanns ett hål i golvet med glasskiva över där barnen kunde begrunda sjöbotten och urskilja vilka föremål som inte passade in. Det fanns även en sinneshörna där barnen kunde föra in handen i olika hål och känna på olika texturer. Mitt i rummet fanns det en liten bygghörna med figurer föreställande människor från hela världen.

Jag anser att denna utställning är väldigt lärorik på grund av att det blir en helhets upplevelse för barnen då den rör många olika delar.  Sinnesupplevelser får de mycket av när de orienterar sig runt om i rummet och utforskar de olika delarna. I rytmikhörnan lyfts barnets hörsel och motorik, i sinneshörnan rörs barnens känsel. Vidare runt om i utställningen får barnet med synen titta på spännande rörelsebilder, självlysande figurer och kika i en knasig spegel. Går man tillsammans med de barn som inte själva kan läsa alla de olika faktarutorna som finns placerade runt om i utställningen, kan man som pedagog högt läsa intressant fakta om jordlingarna. Vidare kan man tillsammans med barnen samtala om de olika arkeologiska fynden som finns att titta på, hur vårt levnadssätt har förändrats över tid och hur människor förr fick jaga för att få mat, vilka redskap de använde, hur de skapade vapen och andra nödvändiga levnadsföremål av naturmaterial. Här tänker jag att man som pedagog ska vara lyhörd och intressera sig för det barnen väljer att samtala kring och ställa öppna frågor till dem som leder vidare till ytterligare intressanta samtal. Det som barnen fastnar för kan vara bra tips för fortsatt tema-arbete på förskolan. Trots att utställningen direkt när jag kliver in i den får mig att tänka på rymden, finns det alltså massa annat att lyfta tillsammans med barnen. Jag tror att vi pedagoger ska försöka ta med detta synsätt när vi besöker sådana här museum, att försöka se det ur olika perspektiv och inte endast lyfta det självklara, som jag tror att barnen på egen hand lätt snappar upp. Det vi istället kan göra är att lyfta frågor och samtal kring det som inte är lika självklart för barnen. Jag anser även att barnen ska få inspektera utställningen i lugn och ro innan vi kommer in och samtalar med barnen. Utställningen är som sagt väldigt lekfullt inredd och det är självklart att barnen ska få ta den tid de behöver till att utforska den på egen hand. Johansson (1) menar att det även är viktigt att återkoppla och följa upp museibesök med barnen, vad minns de från utställningen, har det kommit upp någonting nytt, reflektioner, tankar. Det som barnen lyfter är sedan bra att använda i den pedagogiska dokumentationen.

Klicka-------> Barns tankar om jordlingar, vad är det egentligen? 

NATURHISTORISKA MUSEET

Då hasselbladscenter höll på att renoveras den dagen vi var i Göteborg, valde vi att besöka naturhistoriska museet istället. Detta museum inriktar sig mycket på djurvärlden och hela museet var fyllt av montrar med olika uppstoppade djur. Som besökare går man igenom olika avdelningar där man får fördjupa sig i olika arter, såsom exempelvis, kräldjur, fåglar och däggdjur. Enligt mig är det inte ett spännande museum ur den synvinkeln att barn inte får någon större fördjupning kring djuren, mer än att se dem stå i en glasmonter. Vi pedagoger bör därför vara förberedda med vilka frågor vi ställer till barnen, och vad vi vill att barnen ska ta med sig ifrån ett sådant här besök. Den klassiska stora blåvalen finns i Naturhistoriska museet och skulle jag säga något positivt är det väl att den är väldigt intressant att gå och titta på, just för att man sällan stöter på valar i sin vardag. Museet kändes omodernt och är i behov av en uppfräschning. Fakta om djuren fanns att läsa på papper som låg i plastfickor intill djuret, vilket ofta var svårt att koppla till rätt djur.

Som pedagog gäller det att ändå, fast att det ibland är en utmaning och kan kännas svårt, att finna vägar och möjligheter till lärande. Det är svårare när man känner att lärmiljön inte har "det", men då gäller det att öppna ögonen lite extra. Vidare in i utställningen fanns en liten del där människokroppen var i fokus, dockor snurrade runt i en monter och visade där på ett tydligt sätt vårt blodomlopp. I en monter visades hur ett foster såg ut från de första veckorna i magen och vidare till slutet av graviditeten. Jag stod länge och begrundade dessa och tror att detta även kan vara intressant att skåda tillsammans med en barngrupp, då det genom figurerna tydliggör hur det ser ut i mammans mage vid en graviditet och kan på så sätt väcka många frågor och intressanta samtalsämnen. Genom "dockorna" går det enklare att förklara och tydliggöra hur det ser ut under en graviditet och att visa dessa för barnen kan vara ett bra komplement till "faktaböcker" kring detta fenomen. Det är även något som alla barn kan koppla till sig själv, vilket jag tror gör det hela mer intressant för barnen. Ett riktigt bevarad foster fanns även för beskådning vilket jag tyckte blev väldigt känslosamt, det är ju trots allt ett avlidit foster som ställs ut och enligt mig var det bara jobbigt att begrunda.

För att detta museum ska bli bättre hade jag gärna sett att de moderniserade det något, förslagsvis genom mer barnanpassad fakta, nu var det väldigt korrekta och tråkiga beskrivningar på djuren. Vidare hade de kunnat införskaffa olika stationer för barn för att bibehålla deras intresse, såsom sinneshörnor där barnen kan få känna på olika djur, eller där barnen kunde få tillgång till lärorika spel. Det hade varit passande att besöka detta museum ifall man har ett pågående djur-tema på förskolan eller om man planerar att starta ett. Annars anser jag att man likväl kunde besöka ett zoo med levande djur.

Mål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
Kursmål
- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

 (1) Johansson, Tina. Besök - Konsthallen Komedianten. Campus Varberg. 2015-03-19.

Mina tankar om textil - Textil Workshop 1

Nedan kommer ni att få ta del av delar av min skriftliga textilinlämning som jag tidigare blivit examinerad i. Jag har valt att använda mig av somliga stycken igen då jag anser att det passar väl till mina beskrivningar kring vår textilworkshop. 

Att tidigt och helst redan i förskolan få chansen att arbeta med textil som pedagogiskt redskap anser jag bara skulle vara positivt. När jag blickar tillbaka till min egen skolgång, minns jag dessa stunder med glädje. Det enda negativa var att jag ofta satt och räckte upp handen i väntan på hjälp, vilket kunde bli långa stunder då vi endast hade tillgång till en stackars syslöjdlärare. Men utöver det var det glädje och ren och skär koncentration under den timman i veckan vi fick arbeta med textil.

Att arbeta med textil utgör många möjligheter till lärande, Björkdahl Ordell och Eldholms (2010, s.2) vision var att utveckla de vanliga traditionella teknikerna som ofta finns inom textilen till något mer utmanande för barnen, nämligen ett arbetssätt där barns fantasi och kreativa tänkande utmanades. Projektet ”Räkna med textil” handlar om en kombination mellan textil och matematik, genom att kombinera dessa två menar författarna att de kan arbeta med och utmana barnens kreativa och problemlösande förmågor.

Jag anser att detta arbetssätt kan hjälpa barn att lösa olika problem, då det textila materialet kan utgöra ett konkret och synligt material som jag tror förenklar för de barn som har svårare för det abstrakta tänkandet. Björkdahl Ordell och Eldholm (2010, s.4) styrker detta när de i boken lyfter att barnen som deltog i projektet ”Räkna med textil” uppvisade en större förståelse för mer avancerade matematiktal när de arbetade praktiskt med textil. Barnen uppvisade ett logiskt tänkande och förståelsen för olika mätverktyg, vidare visade barnen en större förståelse för de grundläggande baser som krävs för att förstå olika skalförändringar.

Vi fick under en workshop med Berg (1) testa på att arbeta med tovning och under arbetets gång skulle vi försöka tänka på hur arbetet kan röra den matematiska och språkliga delen.  Att arbeta med ull och tovning var något helt nytt för mig och mina första tankar kring processen var att det skulle bli väldigt svårt. Men oj vad jag hade fel! Att få bekanta sig med materialet ull var fantastiskt roligt, och att det går att göra så mycket med detta material är faktiskt förvånande. Denna dag tovade vi en platta med familjen Barbapappa. Tanken med detta var att vi ville utmana oss i skapandet, alla figurer har olika former och olika färger, och små detaljer som ögon och hårkransar. Sedan ville vi göra någonting som skulle kunna användas i förskolan, plattan som vi skapade skulle exempelvis kunna användas som introduktion till ett tema med Barbapappa och alla dess figurers olika karaktärs områden. Eller bara en introduktion till en aktivitet där barnen själva kan testa på att tova något, det som barnen sedan tovat kan bli värmande sittunderlag, tavlor, grytunderlägg, barnens sittplatser under samlingen eller varför inte ett stort lapptäcke av allas tovade plattor.

Hur gjorde vi?

Vi började med ett lägga ut en stor plastbit på bordet, sedan drog vi tunna finna bitar av ull eller kardflor som det kallas och lade den på plasten. Kardfloren ska ligga i tre lager, först lade vi ett lager med kardflor, nästa lager lade vi med fibrerna vinkelrätt mot det andra lagret och sist det tredje lagret som det första. Detta blötte vi sedan ned med en blandning av ljummet vatten och Grumme-tvättsåpa. Efter blötläggningen lade vi in plattan emellan två plaststycken, dessa gick vi sedan på för att pressa ur vattnet. Efter det lade vi den på bordet och rörde våra händer i cirkelrörelser på plattan för att alla fibrer skulle sätta sig i varandra. För att kontrollera att fibrerna satt sig i varandra och att man fått en fin platta kunde man testa att lyfta i det ena hörnet, om plattan höll ihop var den klar. Vi använde oss även av bubbelplast i slutet för att tova samman våra lager, då lade vi helt enkelt på en bit bubbelplast (lika stor som plattan) över ullen. Sedan rullade vi ihop plattan i bubbelplasten. Denna lade vi sedan på golvet och rullade med hjälp av våra fötter, fram och tillbaka. När plattan var klar var det bara att börja skapa. Vi använde oss av en så kallad ”pick-nål” för att picka fast våra figurer. Före vi kunde börja picka fick vi placera en hård skumgummi-bit under plattan, detta för att fästningen av våra ullfigurer skulle bli lättare. Sedan var det bara att forma ullen i den form vi ville ha den, lägga den på plattan och trycka pick-nålen upp och ned, här fäster ullen i vår platta enkelt genom att hullingen som finns på pick-nålen liksom låser fast ullen i vår platta.

Mina reflektioner under processens gång var att arbetet krävde mycket samarbete och planering, vi samtalade mycket kring hur vi skulle få till de olika formerna, vem som skulle göra vad och i vilken ordning vi skulle fästa figurerna för att bilden skulle bli så lik originalet som möjligt. Matematiska termer florerade även under arbetet såsom, lägesord, färger, former, mönster, antal, längder, tid. Tillsammans med barn är detta ett ypperligt tillfälle för att lära och arbeta med matematik, punkterna nedan styrker detta:

·         Vilka former ser ni på bilden, hur gör ni för att forma en cirkel, kvadrat, rektangel, ser ni någon symmetri i er bild?

·         Vilken figur är ovanför den gröna, under den gula eller framför den svarta?

·         Trampa på ullen i 3 minuter, hur lång tid tror ni det är?

·         Mät ullen så att alla sidor blir lika långa, hur mäter man, vad mäter man i, hur långt är 10 cm?

Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, s.10) lyfter att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla olika känslor och tankar i olika uttrycksformer såsom bland annat bild, lek och rörelse. Vidare lyfts att barn ska ges möjligheter till att utveckla sin förståelse för rum, form, läge och riktning samt grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning, talbegrepp, mätning, tid och förändring. Här krävs det att vi pedagoger är med tillsammans med barnen och lyfter dessa frågor för att stimulera dem i processen och få dem att reflektera över matematiska termer, så att de på sikt tillägnar sig dem på ett lärofyllt sätt.  Utöver matematiken anser jag att denna aktivitet även lyfter andra läroaspekter såsom, sinnesupplevelser och hållbarutveckling. Trots att får-ullet är något kemikaliskt behandlat, härstammar det likväl från naturen. Vidare använder vi oss av gul Grumme-såpa i skapandet, vilket Berg (1) förklarade under workshopen är en naturlig såpa fritt från konserveringsmedel och helt biologiskt nedbrytbar, därför funkar även tovning ypperligt att utföra i naturen, då inga kemikalier förorenar naturen. Ullen går även att färga med växter ifrån naturen, det gör man enkelt själv och detta kan även bli en aktivitet att göra tillsammans med barnen. Vi kan i denna aktivitet alltså även röra viktiga och lärorika aspekter angående vår miljö vilket förhoppningsvis kommer att ge barnen en större förståelse för vilka breda användningsområden som finns i vår natur. De sinnesupplevelser som barn kommer i kontakt med i arbetet kan vara doft-sinnet, hur doftar ullen när den är torr eller våt, känner de någon skillnad? Känslan att gnugga in vatten och såpa på ullen, härligt eller läskigt slemmigt? Vilka begrepp dyker upp när de förklarar sina känslor?

Jag har svårt att se svårigheter med detta arbete, då jag under workshopen själv testade på tovning och förvånades över hur enkelt och lättarbetat materialet var. Självklart behöver yngre barn stöd i aktiviteten, men jag ser även många delar där barnen kan arbeta självständigt. Den enda svårigheten jag ser är att det verktyg som används för att picka med kan vara farligt för barnen på grund av att det sitter små hullingar i verktyget som lätt kan fastna i fingret om man inte hanterar den skickligt nog. Därför krävs det att en pedagog ständigt är närvarande och hjälper barnen med detta, vilket jag tror kan vara svårt att hinna med i en stor barngrupp, därför kan det vara bra att arbeta i mindre grupper.

                                   

 

Är du intresserad av att testa på att arbeta med ull i förskolan? Klicka på länkarna nedan för att komma till återförsäljare av ull och olika verktyg som kan behövas!

      ----->  www.addebo.com

    ----->    www.kampes.se

Kursmål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
-Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.
 
Kriterier
-Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11. 

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

- Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande. 

- Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen.

Referenser
Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

(1) Berg, Cathrine. Textil workshop 2. Campus Varberg, 2015-02-10.
   

TRAS - Tidig Registrering Av Språkutveckling

Under en föreläsning med Svensson (1) fick vi en genomgång av TRAS= 
TidigRegistreringAvSpråkutveckling. Efter genomgången var vi klasskamrater lite oense, är detta ett bra hjälpmedel som kan hjälpa barn att utveckla sitt språk, eller är det ett bedömningsmaterial som tittar på vad barn kan och inte kan?

Svensson (1) lyfte under föreläsningen att TRAS är ett observationsmaterial samt ett hjälpmedel för pedagogers kartläggning av barns språkutveckling. Med hjälp av materialet kan pedagoger utveckla verksamheten och upptäcka vad barn behöver öva mer på när det kommer till barns språkproduktion samt hur de uppfattar och förstår språket. Pedagoger använder sig av materialet och observerar enskilda barn. Sammanställningen diskuteras sedan gemensamt i arbetslaget, det är sedan utifrån vad var och en fått fram i observationerna som planeringen och utvärderingen av verksamheten sätter igång. Planeringsunderlaget används alltså för att verksamheten ska motsvara barnens behov. Det är alltså endast observationerna som sker enskilt på barnen men förändringen görs sedan för alla barn och i hela verksamheten.

Materialet är även en inspiration för pedagoger till att ständigt arbeta med att utvärdera och utveckla verksamheten så att den bättre motsvarar barnens behov i deras språkliga utveckling. Materialet hjälper pedagoger att upptäcka vad det är barn behöver öva mer på, varför, samt hur de ska gå till väga. TRAS studerar språkutveckling både genom strukturell syn, alltså ordförråd, språklig medvetenhet, morfologi och syntax. Vidare studeras materialet även ur interaktionell syn, alltså hur barn kommunicerar, samspelar och använder sitt språk. Pedagoger gör denna kartläggning en gång per år och använder sig av ett framställt schema, i detta schema finns olika frågor anpassade efter barns ålder. Pedagogerna observerar barnen och läser frågorna, ser de om barnet kan eller inte kan det
som står angivit fyller de i rutan. Kan barnet det som står i rutan fyller man i rutan, kan barnet något 
delvis streckar man i rutan och kan barnet inte alls det som står i rutan ska den lämnas tom. Längst bak i schemat finns plats för pedagogen att anteckna väsentlig information rörande barnet, exempelvis om barnet nyligen anlänt till Sverige.

(Bild lånad från nyponforlag.se)

 

Viktigt att tänka på i användandet av materialet är även att alla pedagoger måste vara införstådda med hur och på vilket sätt materialet ska användas. Det får inte användas för att bedöma enskilda barn utan ska ses som ett utvärderings- och utvecklingsinstrument för hela verksamheten. Det går heller inte att jämföra exempelvis svenska barns språkutveckling med barn som nyligen anlänt till Sverige från andra länder.

TRAS fokuserar alltså på kommunikation ur en vid synvinkel och får på det sätt med sig en helhetsbild. Lärarna uppmärksammar alltså inte bara barns språkproduktion utan även barnens förmåga att uppfatta och förstå språket. Jag anser att om TRAS används på rätt sätt, kan detta vara ett hjälpmedel som kartlägger och tydliggör om det finns något som barnet behöver öva mer på inom språket. På detta sätt kartläggs även verksamheten och uppdateras i takt med förändringarna och de nya arbetssätten, vilket är enormt positivt.  TRAS kan aldrig ersätta kontakten mellan pedagog och barn och pedagogens intuition kring barnens behov. Jag tror alltid att den mänskliga kontakten och känslan går före ett sådant här material. Den dagen ett barn blir observerat kanske den inte kunde en specifik sak och får streck i protokollet, medan barnet en vecka tidigare klarade den specifika uppgiften galant fast i en annan situation, dessa saker anser jag är viktiga att ha med i beräkningarna när man observerar barnen för att bilden ska bli så rättvis som möjligt. Det är även viktigt att alla pedagoger i verksamheten involverar sig vid användandet av sådant här material, på det sätt kan vi stötta varandra och även se att alla använder materialet på rätt sätt.

Mål
-Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

-Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.

Kriterier
- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.


(1) Svensson, Ann-Katrin. Föreläsning – Kartläggningsinstrument för barns språkförmåga. Campus Varberg. 23-02-2015.

Bildworkshop 2 - Vad kan leran erbjuda barn?

Under en Workshop med Andersson (1) fick vi bekanta oss med olika sorters leror, bland annat Play-doh-lera, modell-lera och keramik-lera. Detta inlägg kommer att handla om det sistnämnda. Andersson (1) hade lagt upp olika keramik-leror på en lång rad, från hans sida var det en tydlig introduktion till att vi verkligen skulle ”lära känna” lerorna. Vi fick ta av oss skorna och trampa på det olika sorterna, här kände vi skillnaden i mjukhet. Sedan fick vi ta en klump av varje sort och jämföra skillnader, vi klämde, luktade och smakade på dem. Somliga kändes grövre med en mer tydlig kornighet medan andra var mer åt det lena och mjuka hållet och därav mer formbara. De flesta doftade liknande, skog, grus och fukt, smaken var densamma. Tillsammans med Andersson (1) arbetade vi sedan med leran på olika sätt, och många av de aktiviteter som vi gjorde, testade jag på min VFU-plats.

Nedan beskrivs en aktivitet jag höll tillsammans med barnen som alltså  nästan är identisk med den aktivitet som Andersson (1) gjorde med oss under workshopen.

När barnen kom in i klassrummet hade jag lagt fram en 10-kilos lerklump på bordet, i mitten av bordet fanns olika verktyg såsom, plastknivar, penslar och kavlar till förfogande. En och en fick barnen komma fram och skära ut en bit av leran, bara denna process tyckte barnen var spännande, då leran är väldigt följsam och ganska härlig att skära igenom. Andersson (1) gav ett tips under Workshopen att fästa en ståltråd runt två gipsrullar och använda som skärverktyg, jag gjorde nästan detsamma, bara det att gipsrullarna hade bytts ut mot en tudelad klädnypa.

Vi började att samtala tillsammans om keramik-leran, att lerans ingredienser kommer ifrån vår natur och att den därför om man vill går att smaka på. Somliga barn såg ut som frågetecken när jag sa detta, medan andra såg luriga ut och tittade på deras förskollärare som att (får vi verkligen smaka??). Efter smaktestet frågade jag barnen hur de tyckte att leran kändes, den var hård, grusig och kändes kall. Jag sa att man får ta i hårt med sina muskler när man arbetar med leran just för att den är lite hårdare än vanlig trolldeg som de är vana vid. När de efter ett tag bekantat sig med leran bad jag dem att lägga en bit i handen och trycka ihop handen så hårt de bara kunde. Sedan fick de trycka dit två ögon på figuren som skapades emellan deras händer. Detta var uppskattat av barnen, de visade stolt upp sina olika figurer för varandra och gav dem olika namn. Sedan bad jag barnen forma en lång, kort, tjock, rund och en slingrig sak. Allt som barnen format lade vi sedan på brickor.

 

Av alla dessa olika former fick barnen sedan bygga ett så högt torn som de kunde, här samarbetade barnen och diskuterade om hur de på bästa sätt kunde placera bitarna för att tornet inte skulle rasa. Efter en stund stack jag ner några blomsterpinnar för att ge dem något att bygga höjden på.

När tornet var klart frågade jag dem vad de hade byggt, ett torn svarade barnen. Jag ställde sedan en rad olika frågor:

-Om det finns en ingång till tornet var finns den?
-Behöver ni göra något för att komma in?
-Vad möts ni av när ni kommit in i tornet?
-Hur doftar det där inne?
-Hur tar ni er igenom den stora porten inne i tornet?
-Vem bor i tornet?
-Vad händer när ni träffar dem som bor där inne?

Medan vi samtalade kring dessa frågor antecknade min handledare allt, denna historia som det sedan blev, läste jag upp för barnen efter deras rast.

Ingången till tornet är här, man måste ha en kod för att komma in i slottet, kod 100 miljoner. Vi går in i slottet och när vi kommer in står det massa riddare framför oss, alla riddare ramlade, så vi kom in i tornet. Det luktade kanelbulle och mat, sen såg vi en stor port och någon som vaktade porten, för att komma in måste vi säga det hemliga ordet ELDSVÄRDET. När vi kommer in i den stora porten, ser vi att kungen och drottningen sitter på dejt, dom åt pizza och kycklingklubbor och kungen säger till oss: Välkommen, jag har väntat på er! Han har dukat till fest, så vi sätter oss ner och äter tillsammans med kungen, sen myser vi, och till sist blir det dans och vi fick godispåsar och chipspåsar. Sen tackade kungen oss för att vi hjälpte honom att bygga upp hans torn.

Så, vad är det lera erbjuder barn och vilka lärprocesser ser vi?

Barnen utnyttjar sina sinnen när de doftar och smakar och gör jämförelser, när de arbetar med händerna kommer deras känsel in, hur känns denna lera jämfört med trolldegen? Kall, grov och hård. De övar sin finmotorik och formkänsla när de formar leran till olika figurer, skapelser och former. De kommer i kontakt med matematiken beroende på vad vi ber dem forma, en lång sak, en kort sak, två slingriga saker, en rund sak. Konstruktion och hållbarhet övas när de bygger torn, i byggandet rör vi även olika lägesord såsom framför, bakom, under, ovanför. Språket finns med i hela aktiviteten, när de beskriver, diskuterar, samtalar och samarbetar. Även fantasin spelar en stor roll då de behöver ha en bild i huvudet som de sedan ska gestalta i lera, samt även när berättelsen tar form, här lever sig barnen in i en sagovärld och beskriver sina känslor när de berättar och delger för mig vad de tänker.

Det finns alltså en stor variation av olika lärprocesser som barn kommer i kontakt med när de arbetar med lera. Bojang och Elfström (2003, s. 73) lyfter att just lärprocesser är något som sker då barn får uppleva och erfara något med sina sinnen, vidare lyfts att när barn får arbeta med lera så föds också samtal, då lera är något socialt som ofta inbringar olika samtalsämnen. Här anser jag att vi vuxna ska vara med och intressera oss för de barnen säger i skapandet. Vi ska lyssna på dem och ställa öppna frågor och finnas där som stöd när de behöver en push för att komma vidare. I förskoleklass är det en mer skolbaserad form, och där jag är får barnen ibland sitta och räkna i matematikböcker eller skriva i sina bokstavsböcker, detta inspekterar sedan pedagogen och sätter ett "R" för rätt eller en bock för fel.  När barn arbetar med lera finns det inga rätt eller fel och leran ger barnen en möjlighet att få konkretisera sina tankar och idéer som de har (s.75). Detta tycker jag är härligt, att din figur får se ut hur den vill, och du gestaltar dina former på de sättet du uppfattar att de ser ut. Jag tror att barnen även lär sig genom att testa, utforska och pröva på detta sätt.

Bojang och Elfström (2003, s.74) beskriver hur de riktigt små barnen ständigt använder sig av sina sinnen i sitt utforskande. Deras syn, smak, hörsel, känsel och rörelse hjälper dem att skapa en förståelse för deras omvärld och hur allt däri fungerar. Det är så de lär sig att gå, äta, tala och kommunicera utan att någon har talat om för dem att det är så. Författarna lyfter även en viktig fråga kring detta, nämligen, tror vi pedagoger att detta upphör i en viss ålder eller att det inte behövs längre? Att barn använt färdigt sina sinnen när de börjar skolan? Jag fick en liten tankeställare efter detta, och jag tror det är viktigt att pedagoger i skolans värld inte glömmer av hur det egentligen var barnen lärde sig det mest komplexa som en människa kan lära sig. Att barnen måste få ha kvar dessa lärandesituationer där de får arbeta mycket med sina sinnen, tankar och sin kropp. Vår uppgift blir att klämma in de olika ämnena i det praktiska arbetet, och det kände jag att jag gjorde i denna aktivitet.

Mål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

-Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

-Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.

Kriterier
- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11. 
- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass. 

- Din planering från fältdagar, ditt genomförande under VFU och ditt efterarbete/uppföljning från fältdagar ska kritiskt granskas och analyseras.

- Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande. 

- Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen.

Referenser

Faktisk fantasi barns språkutveckling genom skapande. (2003). Stockholm: Myndigheten för skolutveckling Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=1855

(1) Andersson, Mats. Workshop: Bild 2. Campus Varberg. 2015-02-02.

Musikvetenskap i förskolan

Denna termin har kretsat i seminariets tecken, upplägget har varit så att vi haft en föreläsning eller workshop kring ett specifikt ämne. Detta har vi sedan fått skriva en inlämning kring vilken sedan har varit vår inträdesbiljett till seminariepasset. Under seminariet har vi delats in i mindre diskussionsgrupper och i gruppen diskuterar vi ämnet mer fördjupat med våra inlämningar som underlag. Detta upplägg är enligt min mening genialisk då vi får en större bild över själva ämnet på grund att vi penetrerar ämnet ytterligare när vi tar del av varandras olika tankar och åsikter.

Nedan får ni ta del av min inträdesbiljett till vårt musik-seminarium, alltså mina tankar och reflektioner kring musik i förskolan. Uppgiften var att läsa tre kapitel ur boken Musikvetenskap för förskolan och efteråt reflektera kring tre olika frågeställningar. Jag har kortat ner mitt original paper något och valt att lyfta 2 frågor av 3 i detta inlägg.

1. Föreställ dig att du ska ha en musik- och rytmikstund i ca 30 minuter tillsammans med barn i förskolan/förskoleklass. Bestäm vilken åldersgrupp du riktar dig till. Vad skulle du vilja
göra med dem? Gör ett upplägg, en planering och välj ut 2-3 moment där du fördjupar dig frågorna vad, hur och varför.

2. Vilka möjligheter respektive hinder ser du med musik och rytmik som verktyg i barnenslärprocesser? Koppla även till dina erfarenheter och tankar om musikestetiska lärprocesser.

3. Hur skulle du som pedagog kunna använda dig av musik och rytmik spontant i vardagssituationer i förskolan/förskoleklass, och varför? På vilket sätt kan du utmana dig själv?

Musikvetenskap i förskolan

Att arbeta med musik i förskolan har sedan länge varit en återkommande del i verksamheten. Holmberg (2012, s.134) lyfter att sången förr ofta användes ur traditionell synpunkt och var en stor del i samlingen, samt något som skulle visas upp för föräldrarna när de kom på besök. Numera har det blivit ett mer lärande syfte kring musiken, forskare talar om reproducerande och undersökande förhållningssätt till musiken och hur dessa två ska samspela för att utgöra största möjliga lärande. Texten nedan kommer att belysa dessa begrepp tydligare. Slutligen framställs för och nackdelar kring musik och rytmik som hjälpmedel för barns lärprocesser i förskolan.

Reproducerande och undersökande karaktär

Holmberg (2012, s. 125) belyser att ljud, musik och rörelse produceras i olika aktivitetsformer och att dessa kan vara av antingen undersökande form eller reproducerande form. Författaren förklarar reproducerande karaktär såsom att sjunga med i en sång eller återskapa någon form av musik som redan existerar. Detta är grundläggande för huruvida barnen tar till sig musikaliska färdigheter såsom att spela på instrument eller använda rösten och sjunga. Författaren förklarar vidare att undersökande karaktär handlar om att improvisera och utforska musiken, alltså att skapa ny och egen musik eller att undersöka hur ett instrument fungerar. Musikaktiviteter på förskolan innehåller både reproducerande karaktär samt undersökande karaktär och det är pedagogernas uppdrag att se över vilka möjligheter som ges till barnen, då båda dessa karaktärer bör finnas med i musikaktiviteterna som görs på förskolan. Lindahl (1) förstärkte även detta under en workshop då hon lyfte att ingen av dessa delar är bättre eller sämre att arbeta med i förskolan, utan huvudsaken är att vi pedagoger har en jämn fördelning mellan dessa två former i våra musikaktiviteter.

Möjligheter och hinder

Jag tillhör den skara människor som känner en slags osäkerhet och hämning inför att sjunga och spela i grupp och speciellt inför andra pedagoger. Detta anser jag är och kan vara en stor nackdel på grund av att det utgör ett hinder som går ut över barnen. Ehrlin (2012, s. 142) menar att det handlar om att försöka sänka kravet på sig själv och istället inta ett fokus mot glädjen som uppstår när man arbetar med musik tillsammans med barnen. Det finns många fördelar med musikestetiska lärprocesser, barn kommer i kontakt och utvecklar sitt språk, sin motorik och hälsa, det emotionella alltså förmedling av känslor och upplevelser, delaktighet, rumsuppfattning, samhörighet, självkänsla och samspel, detta för att bara nämna några. Något annat jag har upptäckt är att instrument på förskolorna ofta förvaras oåtkomligt för barnen, just för att det är något som kostar mer pengar, följden av detta blir då att instrumenten faller i skymundan och musikaktiviteterna med barnen glöms bort. Ligger istället instrumenten framme och är mer tillgängliga för barnen, tror jag att musik blir en större och mer återkommande del i vardagen.

 

Jag förstår mer nu, hur mycket kunskaper det finns att erfara inom musiken, och har bestämt mig för att inte låta min osäkerhet bli ett hinder, det är trots allt mitt jobb och jag gör det för barnens skull. Detta kommer definitivt att bli min utmaning i framtiden, men att gå succesivt framåt tror jag är nyckeln. Ofta har jag sett att pedagoger förstorar upp musikaktiviteterna på förskolorna, just för att de mer sällan arbetar med musik och spelar på instrument tillsammans med barnen. Det är inte konstigt att pedagoger blir rädda. Jag ser hellre att man ofta och mer spontant arbetar med musik i vardagen. Lindahl (1) tipsade under vår workshop att lyfta och arbeta med musiken i något av alla teman som florerar i förskolorna. Tema vatten är ett vanligt förekommande fenomen och detta ämne kan göra det möjligt för barnen att spontant få arbeta med musiken i vardagen. Barnen kan exempelvis få spela in olika vattenljud på Ipads, dessa ljud kan sedan användas som bakgrundsljud till sånger om vatten, barnen kan även med vattenljuden försöka komponera ihop en melodi, musik behöver inte komma ifrån instrument utan det kan vara så mycket mer.

Jag hoppas att fler pedagoger går in med samma inställning som mig och inte låter ens osäkerhet gå ut över barnens lärande. Det vi vill mest av allt är trots allt att barnen har kul samtidigt som det lär sig, vilket musikaktiviteter verkligen hjälper till med.

Mål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

-Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.

Kriterier
-Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

-Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen.

- Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande.

- Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen.

Referenser

Ehrlin, Anna (2012). Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur ss. 139-153

Holmberg, Ylva (2012). Musikstunden – sång, spel och rörelse. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur ss. 123-137

(1) Karin, Lindahl. Musik Workshop 2. Campus Varberg, 2015-02-17.

Drama seminarum - Medierat lärande och bild som medium för lärande!

Inlägget nedan är min skriftliga inlämning som jag tidigare blivit examinerad i.

En utav uppgifterna vi fått under denna termin var att läsa några kapitel ur boken Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Utifrån utvalda kapitel skulle vi sedan reflektera över seminariets rubrik och redovisa våra kunskaper kring medierat lärande kopplat till vår roll som förskollärare.

Jag valde att fördjupa mig i Gunilla Welverts kapitel - Bild som medium för lärande, samt Charlotte Pagettis kapitel - Barns bilder som betydelsebärande medier. Utifrån dessa kapitel lyfts en mer ingående förklaring kring vad medierat lärande innebär genom en förankring i mediet bild, närmare bestämt hur ett medierat lärande kan ske genom en bildanalys.

Medierat lärande

Fihn (1) lyfter kortfattat att mediering handlar om att förmedla något via ett medium, där medium i detta fall kan vara ämnen såsom, bild, drama eller musik. Det som förmedlas tolkar jag kan vara känslor, upplevelser, minnen, förståelse, begrepp och att barnet genom detta utvecklas. Det är i det medierande lärandet pedagoger ska stötta barnen genom att som Fihn nämner, särskilja olika delar i mediet och se det ur olika perspektiv. Diskutera och ställa frågor och slutligen det viktigaste, analysera, varför vi gör det och hur vi gör det.

Bild som medium för lärande

Många barn på förskolan aktiverar sig genom att teckna och måla bilder. Ofta visar barnen stolt upp vad de skapat för pedagogerna som i sin tur många gånger ger något slags beröm till barnen. Somliga pedagoger lyfter färgerna i bilden och berömmer dem på det sättet. Det tycks finnas en osäkerhet hos många pedagoger i huruvida de ska lyfta meningsfulla samtal och kommunicera om bilden tillsammans med barnen. Paggetti (2013, s.195) förklarar hur pedagoger kan samtala om barnens alster som betydelsebärande medier och lyfter hur en bildanalys genom samtal tillsammans med barnen medierar lärande.

Barn har ofta ett budskap med sina bilder och de tenderar att skapa bilder av saker de vill berätta om. Vidare utgör barns erfarenhetsvärld en stor del i vilket innehåll bilden har. De blir även påverkade av sin sociala samvaro, såtillvida att om ett barn ritar ett hus, ritar nästa barn samma sak, eller om pedagogen sitter bredvid och ritar lockas barnet att härma den vuxnes bild (Paggetti, 2013, s.196).

Paggetti (2013, s.196) förklarar hur en bildanalys kan gå till med inspiration från semiotiken, alltså teckenläran och teckens innebörder i exempelvis bild. Författaren förklarar att semiotiken utgår från att bilder har ett innehåll som kan tolkas och menar att det krävs en kunskap kring hur tecken fungerar för att lära sig att se och tolka bilderna. Paggetti (2013, s.199) förklarar att hon i sin bildanalys tillsammans med barnen utgick ifrån en bild vilket i korta drag föreställde ett hus vid en väg. Denna bild fick barnen analysera och i bildanalysen utgick författaren från tre olika nivåer av tecken. Den första nivån, tecken, handlar om att barnen ska beskriva vad som gestaltas i bilden. Den andra nivån, index, handlar om att barnen ska försöka lyfta vad bilden förmedlar. Den tredje och sista nivån, symbol, handlar om vad bilden vill berätta. Genom en beskrivning av dessa tre symboler i samband med bildanalysen skapar barnen sig en tolkning av vad bilden berättar samt vilket budskap bilden förmedlar till barnen.  

 

Paggetti (2012, s.206) understryker att det är genom att analysera och samtala om bilder tillsammans med barnen som bilder medierar ett lärande. Författaren framhåller vikten av att både barn och vuxna ska vara öppna för och respektera allas olika tolkningar kring bilden. Vidare nämns även att i bildanalysen kan olika dilemman lyftas fram och att det även blir ett tillfälle för barnen att diskutera detta tillsammans och försöka komma på alternativa lösningar.

Att få prova detta i en barngrupp hade varit intressant då jag tror att det öppnar upp för intressanta och berikande samtalsämnen. Bilden får ett liv och en mening och ger plats för barnen att med eftertanke få analysera och fantisera om bildens budskap kopplat till hur de själva upplever de utifrån deras egen omvärld. Jag tror även att det ger barn en större förståelse för hur människor tänker och tolkar saker på olika sätt när de lyssnar på varandras tankar om bilden, vilket alltså ökar förståelsen för deras medmänniskor.

"Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans, och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande" (Lpfö 98. Rev. 2010, s.7).

Jag anser att citatet ovan lyfter det som medierande lärande även handlar om, nämligen att genom olika medium förmedla och uttrycka olika känslor, utveckla tankar, skapa en förståelse och en tydligare bild av sin omvärld och genom detta lära och utvecklas.

Kursmål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

 

-Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.

Kriterier

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

-Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande.

Referens

Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

(1) Fihn, Gunilla. Föreläsning: Medierat – multimodalt & problematiserat lärande. Campus Varberg. 2014-02-01

Forumteater, en lärorik drama workshop.

En metod som vi fick testa på under en drama workshop var forumteater. Forumteater kan förklaras som ett slags problemlösande skådespel. Fihn (1) lyfter att forumteater ger åskådarna möjlighet att utforska, förstå, reagera och analysera genom olika problemsituationer. I vår framtida yrkesroll kommer vi att stöta på olika problem i våra arbetslag och vi kommer att ha skiljaktigheter kring många delar. Forumteater kan då vara ett hjälpmedel som synliggör problemet ytterligare genom att alla parter får delge sin syn på saken genom att ”åskådliggöra genom handling” som Fihn kallar det.

Under workshopen fick var och en i gruppen skriva ned en konflikt på ett papper, det kunde vara något vi varit med om själva ute i verksamheterna, om inte fick vi själva hitta på något. Konflikten fick gärna avslutas med en oväntad tvist, detta för att lärsituationen skulle bli mer tydlig för oss som deltog. Vi blev sedan indelade i smågrupper, varje grupp valde en av konflikterna som sedan skulle spelas upp för de andra grupperna. Vår konflikt handlade om att en pedagog alltid fick städa upp efter en annan pedagog, som hellre startade nya aktiviteter med barnen än att istället hjälpa till att plocka iordning efter den första aktiviteten. Vi fick spela upp scenariot en gång och andra gången fick åskådarna säga STOPP och välja att ta någon av skådespelarnas plats. Därefter fick denna person fritt agera utanför manus, samtidigt som samma scenario spelades upp, det är alltså här forumteatern tar en vändning och andras synsätt kommer upp till ytan.

Att använda sig av forumteater under exempelvis personalmöten eller föräldramöten anser jag är en smart väg att gå. Då det ständigt, när personer byter plats, uppstår nya vändningar och även nya synsätt på konflikten. Jag tror att när konflikten diskuteras mer fysiskt blir det enklare att både förstå konflikten och varandras handlande. Efter forumteatern har förhoppningsvis parterna fått en större förståelse för varandra och kan på så sätt enklare finna en lösning på problemet som passar alla.

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11. 2011, s.7) belyser under rubriken skolans värdegrund och uppdrag att skolan ska arbeta för att varje individ främjar en förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Vidare ska omtanke om den enskildes välbefinnande vara det som formar verksamheten.

Denna punkt anser jag gäller de vuxna på skolan likväl som barnen. Det är till oss barnen ser upp, därför bör vi föregå som goda exempel. Uppstår olika konflikter i arbetslaget är det vårt ansvar att ta tag i problemet och försöka lösa det. Jag tror att barnen intuitivt känner om ett arbetslag har en olöst konflikt, då det ofta speglar sig i hur vi talar till varandra och även ser på varandra. Antagligen kommer det hända att jag i min framtida yrkesroll kommer att stöta på kollegor med helt andra synsätt än mig själv, då krävs det att båda är villiga att hitta en gemensam väg att gå som fungerar för båda parter och genom att konkretisera problem och konfliktsituationer som i forumteater tror jag att dessa vägar kan bli lättare att finna.

Mål
-Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.

Kriterier
- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

- Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen.

Referenser

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2575

 

(1) Fihn, Gunilla. Workshop - drama 2. Campus Varberg. 02-09-2015