Värlskulturmuseet & Naturhistoriska museet

VÄRLDSKULTURMUSEET

Världskulturmuseet i Göteborg har just nu den populära utställningen ”Jordlingar”. Det är en mycket barnanpassad utställning där allt som visas är framställt i barnens höjd. Det är snarare vi vuxna som får böja på oss och krypa för att rymmas i alla skrymslen och vrår som finns. Vid ingången möts man av en text som hälsar oss ”tidsresenärer och besökare från andra galaxer” välkomna, fortsättningsvis står det att vi ska få utforska jordlingarna på planeten Tellus. Som vuxen förstår jag att det handlar om oss människor, men det är nog inte lika lätt för barnen att förstå. Som pedagog hade jag nog valt att inte berätta det för barnen, utan låtit dom själva utforska platsen och kommit på det på egen hand eller bara låta dem få finnas i utställningen och fantisera fritt kring vilka jordlingarna är.  

Utställningen är oerhört läckert inredd, då de skapat olika nivåskillnader genom ramper och trappsteg. Gick man upp för rampen hamnade man i en hörna där barnen kunde gå eller springa och höra hur musik följde deras takt. Det fanns mörkbelagda tunnlar där barnen kunde stanna upp och kika på stjärnor som rörde sig. De har skapat olika rum i rummet, ytterst små krypin där endast barnen fick plats. Vidare fanns det väggar som bildade ett slags cirkelrum mitt i utställningen där barnen kunde titta på arkeologiska fynd och spela olika lärande spel. En myshörna med kuddar som liknade stenar fanns där barnen kunde slappna av. Längre in i rummet fanns ett hål i golvet med glasskiva över där barnen kunde begrunda sjöbotten och urskilja vilka föremål som inte passade in. Det fanns även en sinneshörna där barnen kunde föra in handen i olika hål och känna på olika texturer. Mitt i rummet fanns det en liten bygghörna med figurer föreställande människor från hela världen.

Jag anser att denna utställning är väldigt lärorik på grund av att det blir en helhets upplevelse för barnen då den rör många olika delar.  Sinnesupplevelser får de mycket av när de orienterar sig runt om i rummet och utforskar de olika delarna. I rytmikhörnan lyfts barnets hörsel och motorik, i sinneshörnan rörs barnens känsel. Vidare runt om i utställningen får barnet med synen titta på spännande rörelsebilder, självlysande figurer och kika i en knasig spegel. Går man tillsammans med de barn som inte själva kan läsa alla de olika faktarutorna som finns placerade runt om i utställningen, kan man som pedagog högt läsa intressant fakta om jordlingarna. Vidare kan man tillsammans med barnen samtala om de olika arkeologiska fynden som finns att titta på, hur vårt levnadssätt har förändrats över tid och hur människor förr fick jaga för att få mat, vilka redskap de använde, hur de skapade vapen och andra nödvändiga levnadsföremål av naturmaterial. Här tänker jag att man som pedagog ska vara lyhörd och intressera sig för det barnen väljer att samtala kring och ställa öppna frågor till dem som leder vidare till ytterligare intressanta samtal. Det som barnen fastnar för kan vara bra tips för fortsatt tema-arbete på förskolan. Trots att utställningen direkt när jag kliver in i den får mig att tänka på rymden, finns det alltså massa annat att lyfta tillsammans med barnen. Jag tror att vi pedagoger ska försöka ta med detta synsätt när vi besöker sådana här museum, att försöka se det ur olika perspektiv och inte endast lyfta det självklara, som jag tror att barnen på egen hand lätt snappar upp. Det vi istället kan göra är att lyfta frågor och samtal kring det som inte är lika självklart för barnen. Jag anser även att barnen ska få inspektera utställningen i lugn och ro innan vi kommer in och samtalar med barnen. Utställningen är som sagt väldigt lekfullt inredd och det är självklart att barnen ska få ta den tid de behöver till att utforska den på egen hand. Johansson (1) menar att det även är viktigt att återkoppla och följa upp museibesök med barnen, vad minns de från utställningen, har det kommit upp någonting nytt, reflektioner, tankar. Det som barnen lyfter är sedan bra att använda i den pedagogiska dokumentationen.

Klicka-------> Barns tankar om jordlingar, vad är det egentligen? 

NATURHISTORISKA MUSEET

Då hasselbladscenter höll på att renoveras den dagen vi var i Göteborg, valde vi att besöka naturhistoriska museet istället. Detta museum inriktar sig mycket på djurvärlden och hela museet var fyllt av montrar med olika uppstoppade djur. Som besökare går man igenom olika avdelningar där man får fördjupa sig i olika arter, såsom exempelvis, kräldjur, fåglar och däggdjur. Enligt mig är det inte ett spännande museum ur den synvinkeln att barn inte får någon större fördjupning kring djuren, mer än att se dem stå i en glasmonter. Vi pedagoger bör därför vara förberedda med vilka frågor vi ställer till barnen, och vad vi vill att barnen ska ta med sig ifrån ett sådant här besök. Den klassiska stora blåvalen finns i Naturhistoriska museet och skulle jag säga något positivt är det väl att den är väldigt intressant att gå och titta på, just för att man sällan stöter på valar i sin vardag. Museet kändes omodernt och är i behov av en uppfräschning. Fakta om djuren fanns att läsa på papper som låg i plastfickor intill djuret, vilket ofta var svårt att koppla till rätt djur.

Som pedagog gäller det att ändå, fast att det ibland är en utmaning och kan kännas svårt, att finna vägar och möjligheter till lärande. Det är svårare när man känner att lärmiljön inte har "det", men då gäller det att öppna ögonen lite extra. Vidare in i utställningen fanns en liten del där människokroppen var i fokus, dockor snurrade runt i en monter och visade där på ett tydligt sätt vårt blodomlopp. I en monter visades hur ett foster såg ut från de första veckorna i magen och vidare till slutet av graviditeten. Jag stod länge och begrundade dessa och tror att detta även kan vara intressant att skåda tillsammans med en barngrupp, då det genom figurerna tydliggör hur det ser ut i mammans mage vid en graviditet och kan på så sätt väcka många frågor och intressanta samtalsämnen. Genom "dockorna" går det enklare att förklara och tydliggöra hur det ser ut under en graviditet och att visa dessa för barnen kan vara ett bra komplement till "faktaböcker" kring detta fenomen. Det är även något som alla barn kan koppla till sig själv, vilket jag tror gör det hela mer intressant för barnen. Ett riktigt bevarad foster fanns även för beskådning vilket jag tyckte blev väldigt känslosamt, det är ju trots allt ett avlidit foster som ställs ut och enligt mig var det bara jobbigt att begrunda.

För att detta museum ska bli bättre hade jag gärna sett att de moderniserade det något, förslagsvis genom mer barnanpassad fakta, nu var det väldigt korrekta och tråkiga beskrivningar på djuren. Vidare hade de kunnat införskaffa olika stationer för barn för att bibehålla deras intresse, såsom sinneshörnor där barnen kan få känna på olika djur, eller där barnen kunde få tillgång till lärorika spel. Det hade varit passande att besöka detta museum ifall man har ett pågående djur-tema på förskolan eller om man planerar att starta ett. Annars anser jag att man likväl kunde besöka ett zoo med levande djur.

Mål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
Kursmål
- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

 (1) Johansson, Tina. Besök - Konsthallen Komedianten. Campus Varberg. 2015-03-19.