Att påverka barns språutveckling i sitt andraspråk

"Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där."

-Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.

Nedan kommer jag att lyfta delar av vårt pedagogiska förhållningssätt som är viktiga för barns språkprogression i andraspråket. Vidare kommer jag att lyfta och samtala kring ytflyt, vad det innebär samt hur vi pedagoger kan arbeta för att utveckla dessa barns språk.

Almingefeldt (1) samtalade under föreläsningen kring vilka faktorer som påverkar barns språkprogression i deras andraspråk och lyfte vikten av hur vårt förhållningssätt kan stödja dessa barn. Inlägget kommer att beröra några faktorer som lyftes under föreläsningen. En faktor som lyftes var kropp och själv, hon berättar att beroende på vad barnen och familjer har varit med om innan flykten eller flytten till Sverige är avgörande för barns psykiska hälsa och välbefinnande. Det är alltså viktigt att de blir bemötta på ett fint och bra sätt och det är vår uppgift som förskollärare samt även som medmänniska. De barn som tyvärr varit med om krig har av förståeliga anledningar svårare att ta till sig det nya språket. Almingefeldt (1) talade om hur dessa barn ofta kan isolera sig och sluta prata, hur de drömmer mardrömmar som påverkar deras dagliga hälsa och vidare upptagning av information på förskolan. Vidare lyfter hon att dessa barn kan känna utanförskap då det är svårt att lära sig och komma in i en ny kultur, då det blir svårare att skapa nya nätverk och vänner när språket saknas. Vår 
uppgift som pedagoger blir då att skapa trygghet för familjen och främst för barnet. Det gör vi genom 
att hjälpa dem att skapa nya nätverk så att de på sikt kan lära känna nya människor och känna en större delaktighet i samhället och vår kultur. Vi behöver förklara för föräldrarna vart de kan vända sig för att bli medlem i exempelvis olika sportklubbar, så att deras medlemskap där på sikt kan hjälpa dem att lära känna nya vänner. Eftersom de kommer till en helt ny kultur finns det mycket som är oklart för dem, bland annat hur våra myndigheter fungerar. Vi behöver därför klargöra för dem vart och hur de kan ta kontakt med exempelvis, polis, barnpsykolog, vårdcentral, samt att vi i Sverige har sekretess och att det är gratis, vilket många andra länder inte är vana vid.

Vi pedagoger utgör alltså en stor roll i det hela, därför är det vårat ansvar att se till att vi verkligen har gjort allt för dessa barn. Föräldrarna behöver veta vad vi gör på förskolan och hur dagarna där ser ut, vi behöver även klargöra vilka olika regler som finns på förskolan och reda ut olika normer. Almingefeldth (1) lyfte ett exempel som visar på hur det kan bli om man missat att gå igenom vissa saker. Hon menade att när vi säger att barnen ska ha med sig fika till förskolan, förstår vi att det ofta 
handlar om en smörgås med ost och kanske varm oboy i en termos. Men för andra som inte är 
uppvuxna i denna kultur kan fika vara massa godsaker såsom godis, kakor, bullar etc.  

Somliga föräldrar kan ha en dålig attityd till vårt land, det kan handla om att de inte blivit bemötta på rätt sätt, eller att de känner att de kommer att flytta tillbaka till sitt hemland och därför inte anser att de behöver lära sig något nytt språk. Här behöver vi påtala vikten av att lära sig ett andra språk. Vi bör tala om hur vi arbetar med att utveckla andra språket i förskolan och hur vi genom olika aktiviteter gör språket lustfyllt i verksamheten. Positivt för utvecklandet av andra språket har även att göra med hur mycket sammanhängande vistelsetid barnen har på förskolan. Det krävs att barnen kommer in i en struktur för att de på sikt ska känna en trygghet i förskolan och därefter våga ta kliv framåt och utvecklas. Utan trygghet blir allt mycket svårare och vi kan öka barns trygghet på förskolan genom en mer strukturerad vardag. Dessa barn mår ofta bättre av när de vet vad som ska hända här näst, här kan vi använda oss av ett bildschema som tydliggör dagen för barnen. Tid är även något som dessa barn behöver och det måste vi ge dem, de behöver få närma sig i sin egen takt och vi
 ska finnas där och vänta på dem tills de är redo.

Ytflyt – vad är det?

Barn med ytflyt har ett väldigt bra uttal men ett väldigt begränsat ordförråd. Dessa barn lär sig att använda dessa ord flitigt, vilket ofta kan lura oss pedagoger till att tro att de på ett skickligt sätt behärskar språket, då de har ett utmärkt uttal. Resultatet av detta blir att vi pedagoger inte anser att dessa barn behöver stöd i sin språkutveckling. Det vi kan göra för att stödja dessa barn i deras språkliga utveckling är att ge dem ett större ordförråd och en större semantisk förståelse. En aktivitet som skulle kunna lyfta dessa faktorer är bokläsning. I val av bok behöver vi pedagoger fundera över vad det är barn behöver utveckla, handlar det om färger eller hemdomäns termer, välj då en bok utefter barnens behov. Säg att vi väljer en bok som lyfter färger på ett lustfyllt sätt, boken läser vi sedan i mindre grupper eller enskilt. Detta för att vi tydligt ska kunna ställa öppna frågor till barnen
 som kan lyfta berikande samtal. Här ska vi undvika ja och nej frågor, då dessa sällan leder vidare till utvecklande samtal. Under tiden som vi samtalar med barnen ska vi ständigt finnas och stötta, vi ska aldrig utelämna barnen. För att förtydliga begreppen ytterligare kan man använda sig av figurer ifrån boken. Dessa kan med fördel ligga framme och vara en del av barnens lek, vi kan sitta med och benämna föremålen under tiden barnen leker för att ständigt påminna barnen och få dem att ta till sig språket ytterligare. Genom att upprepa detta arbetssätt med barnen kommer de förhoppningsvis på sikt att utöka sitt ordförråd.
Mål
-Redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än
svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål.

Kriterier
- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.  

-Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande.

Referenser
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2575

(1) Almingefeldt, Emma. Föreläsning - Flerspråkighet i förskolan. Campus Varberg. 19-02-2015.

Min matematik-lektion i förskoleklass - Tankar kring arbetssätt och bedömning

Under VFU:ns första fältdagar upptäckte jag vilken stor skillnad det var på barns matematiska erfarenheter jämfört med barnen på min förra VFU-plats. Det ligger visserligen inget konstigt i det, då dessa barn jag har nu går sin sista månad i förskoleklassen, alltså väldigt nära att börja klass ett.  Men jag var inte förberedd på att de skulle kunna så mycket som de gjorde, eller att de skulle använda sig av matematikböcker heller för den delen. Detta gjorde mig till en början en aning skakis, jag berättade detta för min handledare, att jag var orolig för om jag kunde bidra till det som dessa barn behöver för att utvecklas mer.

Min handledare lugnade mig då och sa att vi behöver få in den sortens matematiklära du har lärt dig i din utbildning, mer praktiskt arbete med konkret material. Barnen lär sig mer utav upprepning, hon berättade vidare att barnen är familjära med matematiska begrepp men att många behöver få en större förståelse för de olika delarna som finns inom matematiken. Med dessa ord i bakhuvudet stannade jag kvar i skolan den dagen och planerade för min lektion jag skulle hålla i dagen därpå.   

Efter att jag haft morgonsamlingen var det dags för min första matematiklektion om längd och mätning.  Jag tog jag fram ett rött garn som jag mätt ut till en meter och frågade barnen hur långt de trodde att garnet var, olika förslag nämndes och någon gissade rätt på en meter. Barnen fick sedan känna med kroppen hur långt en meter var, de sträckte ut armarna och mätte in dem så att garnbiten hamnade emellan dem. – Oj, vad långt, men jag är längre än en meter. Detta barn gjorde en fin övergång till min nästa aktivitet som skulle handla om längdordning. Barnen skulle få en uppfattning kring vad som var längst, längre än, lika långa etc. Jag lade fem pennor i en hög och frågade ett barn ifall hen kunde lägga pennorna i längdordning. Jag frågade sedan barnen om de kunde hitta något som var längre än pennan eller kortare än linjalen, efter ett tag kände jag att barnen förstod vad detta innebar och var väl medvetna om längdordning. Men när jag bad dem att själva ställa sig i längdordning, utan att prata med varandra blev det genast lite klurigare. Barnen började med att ställa sig rygg mot rygg med en kompis, och sen stod dem liksom kvar där och kom inte vidare. Jag fick hoppa in och hjälpa till och när halva ledet ställt sig i längdordning var det lättare för de andra att ställa sig på sin plats. I nästa aktivitet fick de mäta rummets bredd och längd med sina fötter, vi diskuterade sedan hur det kom sig att de fick olika svar. Sedan mätte vi bordets längd och bokhyllans längd med våra händer. Efter det skulle vi mäta hur långa vi var tillsammans, jag frågade barnen hur vi skulle göra, de tyckte att vi skulle lägga oss på golvet i ett långt led. Före vi började fick barnen gissa och försöka uppskatta hur många meter långa de skulle bli tillsammans medan jag höll upp garnbiten som en påminnelse om hur lång en meter var. Olika gissningar droppade in, 20 meter, 25 meter, 150 meter, 10 meter. Första barnet lade sig under white-board tavlan och de andra barnen byggde på, genom hela klassrummet, in och igenom läsvrån och ända ut i kapprummet hamnade de sista barnen. Redan här kunde vi konstatera att de blev väldigt långa tillsammans. Det sista barnen fick göra var att klippa ut sin hand i ett papper, dessa satte vi upp på väggen och använde som en mätstock, barnen fick sedan mäta hur många händer långa de var.

 

I denna lektion ville jag arbeta med barnens begreppsbildning inom längd och mätning, min tanke var att barnen skulle få en större förståelse för dessa begrepp med hjälp av konkret material samt med hjälp av sin egen kropp. Persson och Wiklund (2007, ss. 104-105) lyfter att begrepp såsom längd, storlek och mätning är väsentliga att förstå för att kunna beskriva likheter och skillnader. Vidare menar författarna att barn kan göra närmare beskrivningar och noggrannare jämförelser när de fått en större kunskap och förståelse för dessa begrepp. Enligt mig är dessa begrepp ett stort ämnesområde rörande matematiken och rumsuppfattning är även något som barnen arbetar mycket med när vi konkretiserar begrepp såsom mätning och längder. Matsson (1) menar att barnet bland annat utvecklar rumsuppfattningen genom att på olika sätt uppfatta och undersöka rummet. När barnen använder rummet som utforskningsplats rör vi dessa delar och även när vi genom bland annat mätning använder oss av vår egen kropp som verktyg. Persson och Wiklund (2007, s.105) lyfter att för att barn ska få en större förståelse för mätandets ide bör de få utforska olika sätt att mäta med icke standardiserade mått, såsom olika kroppsdelar eller föremål. 

Under matematiklektionen valde jag att berätta för barnen att vi vanligtvis använder oss av mätredskap såsom linjal, tumstock eller måttband när vi mäter. Anledningen till varför jag gjorde detta var för att introducera dessa mätverktyg för barnen för att de inte ska verka främmande för dem den dagen de börjar att mäta ”på riktigt”. Vidare anser jag att vi ska våga benämna ordet matematik mer när vi arbetar med det, detta är även något som Persson (2) förespråkade som något väsentligt under föreläsningen.  Under många föreläsningar har jag hört ifrån klasskamrater att de haft och har ett dåligt förhållande till matematik i skolan, det har varit krångligt och svårt och aldrig någonting som legat på topplistan av bästa ämnen i skolan. Men börjar vi tidigt att benämna ordet matematik för barnen när vi arbetar med det i förskolan och förskoleklass tror jag att många fler kommer att få ett bättre förhållande till ämnet samt en större förståelse för problemlösningen och det logiska tänkandet som matematiken innefattar. Visar man även som pedagog ett positivt förhållningssätt i arbetet med matematiken tillsammans med barnen, tror jag att även detta hjälper till att bidra till att barnen får en bättre bild av matematiken. 

Enligt Persson (2) ligger det i tiden att dokumentera och följa upp barns matematiska kunskaper. Det blir allt mer vanligt ute i verksamheterna att använda sig av olika stödmaterial för detta ändamål. Lukimat är ett material som genom olika tester inom matematik ska identifiera eventuellt stödbehov för barnen. Enligt Persson (2) är det förfärligt att dokumentera barn på detta sätt. Hon menar att vi istället borde kunna avläsa barns kunskaper i praktiken utan att använda oss av sådant material som bedömer barnen. Jag kan hålla med Persson (2) om detta, då jag anser att barnen är för unga för ett sådant här material. På varje sida finns plats för poängsättning på barnet och det är dessa poäng som gör materialet skrämmande. Varför poängsätta barn? Istället kan man använda materialet som ett stöd för vad det är vi ska titta på hos barnen. Sedan självklart som jag nämnt tidigare i bloggen så kan vi pedagoger likväl se över barns matematiska erfarenheter i praktiken, när vi talar med dem, umgås med dem, läser sagor med dem, går på toaletten med dem, äter med dem, gräver i sandlådan med dem, spelar spel med dem, alla dessa situationer kan erbjuda barnen massor av olika matematiska erfarenheter. Vi pedagoger ska vara närvarande och vi ska lära känna våra barn såpas väl att vi direkt ser och förstår när vi behöver utmana och hjälpa barnet lite extra, utan att behöva använda exempelvis Lukimats bedömningsmaterial.  

Mål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
 
-Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

-Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Kriterier

- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

 

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.
 

- Din planering från fältdagar, ditt genomförande under VFU och ditt efterarbete/uppföljning från fältdagar ska kritiskt granskas och analyseras.
 

- Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen.

Referenser
Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

(1) Matsson, Carina. Workshop - Matematik. Campus Varberg. 24-03-2015.
(2) Persson, Elisabeth. Seminarium - Matematik. Campus Varberg. 07-05-2015.

Att kasta fröbomber i vårsolen

Jag har nämnt det tidigare i bloggen, fröbomber, den briljanta idén som jag fick ta del av under ett besök på Varbergs konstmuseum. Detta blev jag väldigt sugen på att testa tillsammans med barnen på min VFU-plats och tack vare att jag fick lera utav min generöse bildlärare så kunde detta bli möjligt!


Barnen arbetar just nu med VÅR, därför kändes det extra bra att göra detta tillsammans med barnen då jag fick en bra ingång till deras aktuella tema.

Vi samlades i en ring och där berättade jag att vi skulle göra fröbomber, jag frågade barnen vad de trodde att en fröbomb var?
-En bomb med frön.
Såklart det är en bomb med frön!

Vi samtalade även tillsammans kring vad ett frö behöver för att slutligen bli en planta, tillsammans kom vi fram till att vatten och ljus var två bärande faktorer. Ett barn tyckte att plantan även behövde lera för att växa. Jag sa att alla plantor inte behöver lera för att växa men vi kom överens om att våra plantor blev glada av lera och att det förmodligen skulle växa snabbare av den.

Ett barn frågade varför det går fortare att odla i växthus än ute i naturen. Vi diskuterade frågan tillsammans och letade upp fakta kring fenomenet. För att tydliggöra denna process ytterligare för barnen lade vi även en av fröbomberna i en påse med en skvätt vatten i, denna ska ligga i fönstret i barnens klassrum och vi kommer att följa utvecklingen i påsen och jämföra med vad som hänt med de fröbomber som vi kastade ut i naturen.
Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11, 2011, s.112) lyfter att barnen genom undervisning ska använda sina kunskaper och ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att urskilja olika årstidsväxlingar i naturen. Barnen ska få en större förståelse för hur de kan se skillnad på olika årstider samt för hur djur och växters livscykler fungerar och hur deras anpassningar till de olika årstiderna ser ut. Jag anser att barnen kommer i kontakt med detta på ett lekfullt och utforskande sätt, genom att de själva skapat fröbomberna och kastat ut dem hoppas jag att de får en tydligare och mer abstrakt bild och uppfattning kring hur naturen kan fungera när det gäller växters förmåga att gro och växa.

Vi valde att kasta ut fröbomberna i skogen som ligger belagd precis bredvid skolan, barnen ges då möjligheten att ständigt följa utvecklingen, då de snabbt och lätt kan springa dit och inspektera om det dykt upp någonting.

TITTA PÅ NÄR VI KASTADE UT VÅRA FRÖBOMBER!
(Alla föräldrar har givit mig tillstånd att visa denna filmen på bloggen.)

Mål

-Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Kriterier

- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

-Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Referenser

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2575

Att se och upptäcka konst tillsammans med barn

Plats: Kulturhuset komedianten i Varberg  -  ”Imaginary gardens – wedding and watering av Love Enqvist.

Vid första anblick av utställningen tänker jag att det ser tomt, tråkigt, sterilt, konstigt, och svårt ut och jag börjar fundera över om detta är en utställning för barn. Stort, tomt och bara några enstaka föremål att titta på. Hur ska barnen finna något intresse i detta om inte jag gör det? Men sen är jag inte ett barn längre. Och har jag lärt mig något under min utbildning är det att barn ofta har en förmåga att se saker ur så många fler synvinklar än oss vuxna.

Mönster. fantasi.

 

Installationer för ditt sinne.

 

En filt som varit nedgrävd under jorden och fått ett nytt utseende efter att maskar och naturens kraft gjort sitt. En stock att sitta på, ta på eller bara titta på.

Marie Benroth Karlsson (1) berättade under en föreläsning att barnens erfarenheter av mötet med konst är beroende av de vuxnas beteende. Hon förklarade vidare att det finns de vuxna som ”kör över” barn genom att vara för entusiastiska, och inte ger barnen den tid de behöver för att förstå. Sedan berättade hon om de vuxna som lät barnen undersöka och inspektera konsten på sitt sätt, och att vuxna istället skulle visa intresse för de barnen öppnade ögonen lite extra för under utställningen.

Tina Jonasson (2) lyfter hur vi pedagoger kan agera under ett konstbesök, hon menar att vi gärna ska sätta oss ner på barnens nivå, för att inte missa det barnen upptäcker när de inspekterar konsten. Att vi pedagoger gärna ska lägga oss ner på golvet tillsammans med barn och inte vara rädda för att smutsa ner våra kläder helt enkelt, det handlar om att utforska och se konst ur alla möjliga vinklar och detta ska vi göra tillsammans med barnen. Tillsammans med hennes förskolebarn hade de efter konstbesöket arbetat mycket gestaltande, de hade fått ta bilder på konstverken i konsthallen och sedan använt dessa för inspiration för eget skapade, dessa hade barnen fått ställa ut för beskådning. Barnen fick sedan öva på att hålla så kallade konstsamtal, där barnen fick berätta deras tankar med sitt konstverk, här fick barnen öva på att tala inför grupp, de känner att de blir lyssnade på när de får delge sina tankar och visa upp sin konst, sedan lär de sig att lyssna på varandra och att uppskatta varandras olika verk och skapande sätt. Detta anser jag är ett bra sätt att arbeta vidare med konsten efter ett konstbesök. 

Både under och efter besöket kan vi pedagoger lyfta olika reflektionsfrågor till barnen, det kan tillexempelvis vara:

Hur känns det när ni tittar på den bilden/porträttet? Känslor, sinnesstämning.

Hur tyckte ni det var i konsthallen? Beskrivning, reflektion, språk.

Vad lärde ni er i konsthallen? Ex, teknik/material.

Vad för kunskaper ser vi att barn hämtar vid sådana här konstbesök, jo......

Språk är ett tydligt medie som lyfts i dessa sammanhang, genom bland annat samtal om konsten, där barn får möjlighet att uttrycka sig, lära sig nya ord och begrepp och lyssna på andra.

Genom besök på konsthallar vidgas barnens erfarenhetsvärld, livsvärld och sinnesintryck, då de får ta del av spännande nytt material som inspirerar barnen till fortsatt lärande.

Matematik lyfts tydligt i dessa sammanhang då barn upptäcker siffror och former i konstverken eller när de får känna känslan över att röra sig fritt i ett stort rum, alltså rumsuppfattning. Matematiktermer lyfts även såsom, många, fler, bakom, framför, högt, lågt, kvadrat, triangel, cirkel.

Något jag tycker att vi pedagoger ska ta med oss då vi planerar för ett konstbesök tillsammans med barn är att inte plantera in något i barnens huvuden före besöket utan att vi går dit tillsammans med barnen med öppna sinnen och låter konstverken tillsammans med barnens tankar avgöra hur vistelsen där blir samt hur fortsättningsarbetet kring museibesöket ter sig, för det är trots allt efter barnens intressen som vi ska utforma verksamheten.

Något jag tar med mig från detta besök, utöver Tina Jonassons (2) nyttiga tips över berikande konstbesök med barn är, installationen ”fröbomber”. Love Enqvist har här bland annat blivit inspirerad både av Diggersrörelsen, som på 1600-talet ville skapa ett mer jämlikt samhälle genom att plantera grödor på allmän plats, och dagens gerillaodlare som sprider sina fröbomber i storstäderna. Hans vision är alltså att sprida mer grönska, som en slags symbolisk gest. Jag tycker det var en väldigt härlig aktivitet och Love Enqvists tankar bakom detta var mer än att bara sprida blommor i Varberg. Hans vision var att berikande samtal skulle ske under skapandet av fröbomberna och att en tid för reflektion över sitt egna liv skulle ske. Under vårt besök fick vi skapa fröbomber och under tiden som vi steg för steg färdigställde fröbomben bads vi att tänka på fröbomben som en slags önskan, som vi då planterade.  Samtidigt som vi lade i jord och frön i leran skulle detta symbolisera våra drömmar, och att de, när de kastades ut i naturen skulle växa upp och förhoppningsvis då slå in. Just detta kan bli lite för komplicerat för yngre barn, det räcker att låta barn göra detta och samtala om vad de tror kommer att hända och vad som exempelvis behövs för att fröbomben ska växa upp till en blomma.

Klicka här, alternativt högerklicka, för att lyssna på när Love Enqvist berättar om utställningen och fröbomberna!

Mål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

-Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.
Kriterier
- Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande.
 
- Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen. 

(1): Marie Benroth Karlsson. Föreläsning: Konstpedagogik & yngre barn. Campus Varberg, 2015-02-25.
(2) Tina Jonasson. Föreläsning/besök: Komedianten. Campus Varberg, 2015-03-19.

Värlskulturmuseet & Naturhistoriska museet

VÄRLDSKULTURMUSEET

Världskulturmuseet i Göteborg har just nu den populära utställningen ”Jordlingar”. Det är en mycket barnanpassad utställning där allt som visas är framställt i barnens höjd. Det är snarare vi vuxna som får böja på oss och krypa för att rymmas i alla skrymslen och vrår som finns. Vid ingången möts man av en text som hälsar oss ”tidsresenärer och besökare från andra galaxer” välkomna, fortsättningsvis står det att vi ska få utforska jordlingarna på planeten Tellus. Som vuxen förstår jag att det handlar om oss människor, men det är nog inte lika lätt för barnen att förstå. Som pedagog hade jag nog valt att inte berätta det för barnen, utan låtit dom själva utforska platsen och kommit på det på egen hand eller bara låta dem få finnas i utställningen och fantisera fritt kring vilka jordlingarna är.  

Utställningen är oerhört läckert inredd, då de skapat olika nivåskillnader genom ramper och trappsteg. Gick man upp för rampen hamnade man i en hörna där barnen kunde gå eller springa och höra hur musik följde deras takt. Det fanns mörkbelagda tunnlar där barnen kunde stanna upp och kika på stjärnor som rörde sig. De har skapat olika rum i rummet, ytterst små krypin där endast barnen fick plats. Vidare fanns det väggar som bildade ett slags cirkelrum mitt i utställningen där barnen kunde titta på arkeologiska fynd och spela olika lärande spel. En myshörna med kuddar som liknade stenar fanns där barnen kunde slappna av. Längre in i rummet fanns ett hål i golvet med glasskiva över där barnen kunde begrunda sjöbotten och urskilja vilka föremål som inte passade in. Det fanns även en sinneshörna där barnen kunde föra in handen i olika hål och känna på olika texturer. Mitt i rummet fanns det en liten bygghörna med figurer föreställande människor från hela världen.

Jag anser att denna utställning är väldigt lärorik på grund av att det blir en helhets upplevelse för barnen då den rör många olika delar.  Sinnesupplevelser får de mycket av när de orienterar sig runt om i rummet och utforskar de olika delarna. I rytmikhörnan lyfts barnets hörsel och motorik, i sinneshörnan rörs barnens känsel. Vidare runt om i utställningen får barnet med synen titta på spännande rörelsebilder, självlysande figurer och kika i en knasig spegel. Går man tillsammans med de barn som inte själva kan läsa alla de olika faktarutorna som finns placerade runt om i utställningen, kan man som pedagog högt läsa intressant fakta om jordlingarna. Vidare kan man tillsammans med barnen samtala om de olika arkeologiska fynden som finns att titta på, hur vårt levnadssätt har förändrats över tid och hur människor förr fick jaga för att få mat, vilka redskap de använde, hur de skapade vapen och andra nödvändiga levnadsföremål av naturmaterial. Här tänker jag att man som pedagog ska vara lyhörd och intressera sig för det barnen väljer att samtala kring och ställa öppna frågor till dem som leder vidare till ytterligare intressanta samtal. Det som barnen fastnar för kan vara bra tips för fortsatt tema-arbete på förskolan. Trots att utställningen direkt när jag kliver in i den får mig att tänka på rymden, finns det alltså massa annat att lyfta tillsammans med barnen. Jag tror att vi pedagoger ska försöka ta med detta synsätt när vi besöker sådana här museum, att försöka se det ur olika perspektiv och inte endast lyfta det självklara, som jag tror att barnen på egen hand lätt snappar upp. Det vi istället kan göra är att lyfta frågor och samtal kring det som inte är lika självklart för barnen. Jag anser även att barnen ska få inspektera utställningen i lugn och ro innan vi kommer in och samtalar med barnen. Utställningen är som sagt väldigt lekfullt inredd och det är självklart att barnen ska få ta den tid de behöver till att utforska den på egen hand. Johansson (1) menar att det även är viktigt att återkoppla och följa upp museibesök med barnen, vad minns de från utställningen, har det kommit upp någonting nytt, reflektioner, tankar. Det som barnen lyfter är sedan bra att använda i den pedagogiska dokumentationen.

Klicka-------> Barns tankar om jordlingar, vad är det egentligen? 

NATURHISTORISKA MUSEET

Då hasselbladscenter höll på att renoveras den dagen vi var i Göteborg, valde vi att besöka naturhistoriska museet istället. Detta museum inriktar sig mycket på djurvärlden och hela museet var fyllt av montrar med olika uppstoppade djur. Som besökare går man igenom olika avdelningar där man får fördjupa sig i olika arter, såsom exempelvis, kräldjur, fåglar och däggdjur. Enligt mig är det inte ett spännande museum ur den synvinkeln att barn inte får någon större fördjupning kring djuren, mer än att se dem stå i en glasmonter. Vi pedagoger bör därför vara förberedda med vilka frågor vi ställer till barnen, och vad vi vill att barnen ska ta med sig ifrån ett sådant här besök. Den klassiska stora blåvalen finns i Naturhistoriska museet och skulle jag säga något positivt är det väl att den är väldigt intressant att gå och titta på, just för att man sällan stöter på valar i sin vardag. Museet kändes omodernt och är i behov av en uppfräschning. Fakta om djuren fanns att läsa på papper som låg i plastfickor intill djuret, vilket ofta var svårt att koppla till rätt djur.

Som pedagog gäller det att ändå, fast att det ibland är en utmaning och kan kännas svårt, att finna vägar och möjligheter till lärande. Det är svårare när man känner att lärmiljön inte har "det", men då gäller det att öppna ögonen lite extra. Vidare in i utställningen fanns en liten del där människokroppen var i fokus, dockor snurrade runt i en monter och visade där på ett tydligt sätt vårt blodomlopp. I en monter visades hur ett foster såg ut från de första veckorna i magen och vidare till slutet av graviditeten. Jag stod länge och begrundade dessa och tror att detta även kan vara intressant att skåda tillsammans med en barngrupp, då det genom figurerna tydliggör hur det ser ut i mammans mage vid en graviditet och kan på så sätt väcka många frågor och intressanta samtalsämnen. Genom "dockorna" går det enklare att förklara och tydliggöra hur det ser ut under en graviditet och att visa dessa för barnen kan vara ett bra komplement till "faktaböcker" kring detta fenomen. Det är även något som alla barn kan koppla till sig själv, vilket jag tror gör det hela mer intressant för barnen. Ett riktigt bevarad foster fanns även för beskådning vilket jag tyckte blev väldigt känslosamt, det är ju trots allt ett avlidit foster som ställs ut och enligt mig var det bara jobbigt att begrunda.

För att detta museum ska bli bättre hade jag gärna sett att de moderniserade det något, förslagsvis genom mer barnanpassad fakta, nu var det väldigt korrekta och tråkiga beskrivningar på djuren. Vidare hade de kunnat införskaffa olika stationer för barn för att bibehålla deras intresse, såsom sinneshörnor där barnen kan få känna på olika djur, eller där barnen kunde få tillgång till lärorika spel. Det hade varit passande att besöka detta museum ifall man har ett pågående djur-tema på förskolan eller om man planerar att starta ett. Annars anser jag att man likväl kunde besöka ett zoo med levande djur.

Mål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
Kursmål
- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

 (1) Johansson, Tina. Besök - Konsthallen Komedianten. Campus Varberg. 2015-03-19.

Mina tankar om textil - Textil Workshop 1

Nedan kommer ni att få ta del av delar av min skriftliga textilinlämning som jag tidigare blivit examinerad i. Jag har valt att använda mig av somliga stycken igen då jag anser att det passar väl till mina beskrivningar kring vår textilworkshop. 

Att tidigt och helst redan i förskolan få chansen att arbeta med textil som pedagogiskt redskap anser jag bara skulle vara positivt. När jag blickar tillbaka till min egen skolgång, minns jag dessa stunder med glädje. Det enda negativa var att jag ofta satt och räckte upp handen i väntan på hjälp, vilket kunde bli långa stunder då vi endast hade tillgång till en stackars syslöjdlärare. Men utöver det var det glädje och ren och skär koncentration under den timman i veckan vi fick arbeta med textil.

Att arbeta med textil utgör många möjligheter till lärande, Björkdahl Ordell och Eldholms (2010, s.2) vision var att utveckla de vanliga traditionella teknikerna som ofta finns inom textilen till något mer utmanande för barnen, nämligen ett arbetssätt där barns fantasi och kreativa tänkande utmanades. Projektet ”Räkna med textil” handlar om en kombination mellan textil och matematik, genom att kombinera dessa två menar författarna att de kan arbeta med och utmana barnens kreativa och problemlösande förmågor.

Jag anser att detta arbetssätt kan hjälpa barn att lösa olika problem, då det textila materialet kan utgöra ett konkret och synligt material som jag tror förenklar för de barn som har svårare för det abstrakta tänkandet. Björkdahl Ordell och Eldholm (2010, s.4) styrker detta när de i boken lyfter att barnen som deltog i projektet ”Räkna med textil” uppvisade en större förståelse för mer avancerade matematiktal när de arbetade praktiskt med textil. Barnen uppvisade ett logiskt tänkande och förståelsen för olika mätverktyg, vidare visade barnen en större förståelse för de grundläggande baser som krävs för att förstå olika skalförändringar.

Vi fick under en workshop med Berg (1) testa på att arbeta med tovning och under arbetets gång skulle vi försöka tänka på hur arbetet kan röra den matematiska och språkliga delen.  Att arbeta med ull och tovning var något helt nytt för mig och mina första tankar kring processen var att det skulle bli väldigt svårt. Men oj vad jag hade fel! Att få bekanta sig med materialet ull var fantastiskt roligt, och att det går att göra så mycket med detta material är faktiskt förvånande. Denna dag tovade vi en platta med familjen Barbapappa. Tanken med detta var att vi ville utmana oss i skapandet, alla figurer har olika former och olika färger, och små detaljer som ögon och hårkransar. Sedan ville vi göra någonting som skulle kunna användas i förskolan, plattan som vi skapade skulle exempelvis kunna användas som introduktion till ett tema med Barbapappa och alla dess figurers olika karaktärs områden. Eller bara en introduktion till en aktivitet där barnen själva kan testa på att tova något, det som barnen sedan tovat kan bli värmande sittunderlag, tavlor, grytunderlägg, barnens sittplatser under samlingen eller varför inte ett stort lapptäcke av allas tovade plattor.

Hur gjorde vi?

Vi började med ett lägga ut en stor plastbit på bordet, sedan drog vi tunna finna bitar av ull eller kardflor som det kallas och lade den på plasten. Kardfloren ska ligga i tre lager, först lade vi ett lager med kardflor, nästa lager lade vi med fibrerna vinkelrätt mot det andra lagret och sist det tredje lagret som det första. Detta blötte vi sedan ned med en blandning av ljummet vatten och Grumme-tvättsåpa. Efter blötläggningen lade vi in plattan emellan två plaststycken, dessa gick vi sedan på för att pressa ur vattnet. Efter det lade vi den på bordet och rörde våra händer i cirkelrörelser på plattan för att alla fibrer skulle sätta sig i varandra. För att kontrollera att fibrerna satt sig i varandra och att man fått en fin platta kunde man testa att lyfta i det ena hörnet, om plattan höll ihop var den klar. Vi använde oss även av bubbelplast i slutet för att tova samman våra lager, då lade vi helt enkelt på en bit bubbelplast (lika stor som plattan) över ullen. Sedan rullade vi ihop plattan i bubbelplasten. Denna lade vi sedan på golvet och rullade med hjälp av våra fötter, fram och tillbaka. När plattan var klar var det bara att börja skapa. Vi använde oss av en så kallad ”pick-nål” för att picka fast våra figurer. Före vi kunde börja picka fick vi placera en hård skumgummi-bit under plattan, detta för att fästningen av våra ullfigurer skulle bli lättare. Sedan var det bara att forma ullen i den form vi ville ha den, lägga den på plattan och trycka pick-nålen upp och ned, här fäster ullen i vår platta enkelt genom att hullingen som finns på pick-nålen liksom låser fast ullen i vår platta.

Mina reflektioner under processens gång var att arbetet krävde mycket samarbete och planering, vi samtalade mycket kring hur vi skulle få till de olika formerna, vem som skulle göra vad och i vilken ordning vi skulle fästa figurerna för att bilden skulle bli så lik originalet som möjligt. Matematiska termer florerade även under arbetet såsom, lägesord, färger, former, mönster, antal, längder, tid. Tillsammans med barn är detta ett ypperligt tillfälle för att lära och arbeta med matematik, punkterna nedan styrker detta:

·         Vilka former ser ni på bilden, hur gör ni för att forma en cirkel, kvadrat, rektangel, ser ni någon symmetri i er bild?

·         Vilken figur är ovanför den gröna, under den gula eller framför den svarta?

·         Trampa på ullen i 3 minuter, hur lång tid tror ni det är?

·         Mät ullen så att alla sidor blir lika långa, hur mäter man, vad mäter man i, hur långt är 10 cm?

Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, s.10) lyfter att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla olika känslor och tankar i olika uttrycksformer såsom bland annat bild, lek och rörelse. Vidare lyfts att barn ska ges möjligheter till att utveckla sin förståelse för rum, form, läge och riktning samt grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning, talbegrepp, mätning, tid och förändring. Här krävs det att vi pedagoger är med tillsammans med barnen och lyfter dessa frågor för att stimulera dem i processen och få dem att reflektera över matematiska termer, så att de på sikt tillägnar sig dem på ett lärofyllt sätt.  Utöver matematiken anser jag att denna aktivitet även lyfter andra läroaspekter såsom, sinnesupplevelser och hållbarutveckling. Trots att får-ullet är något kemikaliskt behandlat, härstammar det likväl från naturen. Vidare använder vi oss av gul Grumme-såpa i skapandet, vilket Berg (1) förklarade under workshopen är en naturlig såpa fritt från konserveringsmedel och helt biologiskt nedbrytbar, därför funkar även tovning ypperligt att utföra i naturen, då inga kemikalier förorenar naturen. Ullen går även att färga med växter ifrån naturen, det gör man enkelt själv och detta kan även bli en aktivitet att göra tillsammans med barnen. Vi kan i denna aktivitet alltså även röra viktiga och lärorika aspekter angående vår miljö vilket förhoppningsvis kommer att ge barnen en större förståelse för vilka breda användningsområden som finns i vår natur. De sinnesupplevelser som barn kommer i kontakt med i arbetet kan vara doft-sinnet, hur doftar ullen när den är torr eller våt, känner de någon skillnad? Känslan att gnugga in vatten och såpa på ullen, härligt eller läskigt slemmigt? Vilka begrepp dyker upp när de förklarar sina känslor?

Jag har svårt att se svårigheter med detta arbete, då jag under workshopen själv testade på tovning och förvånades över hur enkelt och lättarbetat materialet var. Självklart behöver yngre barn stöd i aktiviteten, men jag ser även många delar där barnen kan arbeta självständigt. Den enda svårigheten jag ser är att det verktyg som används för att picka med kan vara farligt för barnen på grund av att det sitter små hullingar i verktyget som lätt kan fastna i fingret om man inte hanterar den skickligt nog. Därför krävs det att en pedagog ständigt är närvarande och hjälper barnen med detta, vilket jag tror kan vara svårt att hinna med i en stor barngrupp, därför kan det vara bra att arbeta i mindre grupper.

                                   

 

Är du intresserad av att testa på att arbeta med ull i förskolan? Klicka på länkarna nedan för att komma till återförsäljare av ull och olika verktyg som kan behövas!

      ----->  www.addebo.com

    ----->    www.kampes.se

Kursmål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
-Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.
 
Kriterier
-Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11. 

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

- Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande. 

- Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen.

Referenser
Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

(1) Berg, Cathrine. Textil workshop 2. Campus Varberg, 2015-02-10.
   

TRAS - Tidig Registrering Av Språkutveckling

Under en föreläsning med Svensson (1) fick vi en genomgång av TRAS= 
TidigRegistreringAvSpråkutveckling. Efter genomgången var vi klasskamrater lite oense, är detta ett bra hjälpmedel som kan hjälpa barn att utveckla sitt språk, eller är det ett bedömningsmaterial som tittar på vad barn kan och inte kan?

Svensson (1) lyfte under föreläsningen att TRAS är ett observationsmaterial samt ett hjälpmedel för pedagogers kartläggning av barns språkutveckling. Med hjälp av materialet kan pedagoger utveckla verksamheten och upptäcka vad barn behöver öva mer på när det kommer till barns språkproduktion samt hur de uppfattar och förstår språket. Pedagoger använder sig av materialet och observerar enskilda barn. Sammanställningen diskuteras sedan gemensamt i arbetslaget, det är sedan utifrån vad var och en fått fram i observationerna som planeringen och utvärderingen av verksamheten sätter igång. Planeringsunderlaget används alltså för att verksamheten ska motsvara barnens behov. Det är alltså endast observationerna som sker enskilt på barnen men förändringen görs sedan för alla barn och i hela verksamheten.

Materialet är även en inspiration för pedagoger till att ständigt arbeta med att utvärdera och utveckla verksamheten så att den bättre motsvarar barnens behov i deras språkliga utveckling. Materialet hjälper pedagoger att upptäcka vad det är barn behöver öva mer på, varför, samt hur de ska gå till väga. TRAS studerar språkutveckling både genom strukturell syn, alltså ordförråd, språklig medvetenhet, morfologi och syntax. Vidare studeras materialet även ur interaktionell syn, alltså hur barn kommunicerar, samspelar och använder sitt språk. Pedagoger gör denna kartläggning en gång per år och använder sig av ett framställt schema, i detta schema finns olika frågor anpassade efter barns ålder. Pedagogerna observerar barnen och läser frågorna, ser de om barnet kan eller inte kan det
som står angivit fyller de i rutan. Kan barnet det som står i rutan fyller man i rutan, kan barnet något 
delvis streckar man i rutan och kan barnet inte alls det som står i rutan ska den lämnas tom. Längst bak i schemat finns plats för pedagogen att anteckna väsentlig information rörande barnet, exempelvis om barnet nyligen anlänt till Sverige.

(Bild lånad från nyponforlag.se)

 

Viktigt att tänka på i användandet av materialet är även att alla pedagoger måste vara införstådda med hur och på vilket sätt materialet ska användas. Det får inte användas för att bedöma enskilda barn utan ska ses som ett utvärderings- och utvecklingsinstrument för hela verksamheten. Det går heller inte att jämföra exempelvis svenska barns språkutveckling med barn som nyligen anlänt till Sverige från andra länder.

TRAS fokuserar alltså på kommunikation ur en vid synvinkel och får på det sätt med sig en helhetsbild. Lärarna uppmärksammar alltså inte bara barns språkproduktion utan även barnens förmåga att uppfatta och förstå språket. Jag anser att om TRAS används på rätt sätt, kan detta vara ett hjälpmedel som kartlägger och tydliggör om det finns något som barnet behöver öva mer på inom språket. På detta sätt kartläggs även verksamheten och uppdateras i takt med förändringarna och de nya arbetssätten, vilket är enormt positivt.  TRAS kan aldrig ersätta kontakten mellan pedagog och barn och pedagogens intuition kring barnens behov. Jag tror alltid att den mänskliga kontakten och känslan går före ett sådant här material. Den dagen ett barn blir observerat kanske den inte kunde en specifik sak och får streck i protokollet, medan barnet en vecka tidigare klarade den specifika uppgiften galant fast i en annan situation, dessa saker anser jag är viktiga att ha med i beräkningarna när man observerar barnen för att bilden ska bli så rättvis som möjligt. Det är även viktigt att alla pedagoger i verksamheten involverar sig vid användandet av sådant här material, på det sätt kan vi stötta varandra och även se att alla använder materialet på rätt sätt.

Mål
-Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

-Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.

Kriterier
- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.


(1) Svensson, Ann-Katrin. Föreläsning – Kartläggningsinstrument för barns språkförmåga. Campus Varberg. 23-02-2015.