Min matematik-lektion i förskoleklass - Tankar kring arbetssätt och bedömning

Under VFU:ns första fältdagar upptäckte jag vilken stor skillnad det var på barns matematiska erfarenheter jämfört med barnen på min förra VFU-plats. Det ligger visserligen inget konstigt i det, då dessa barn jag har nu går sin sista månad i förskoleklassen, alltså väldigt nära att börja klass ett.  Men jag var inte förberedd på att de skulle kunna så mycket som de gjorde, eller att de skulle använda sig av matematikböcker heller för den delen. Detta gjorde mig till en början en aning skakis, jag berättade detta för min handledare, att jag var orolig för om jag kunde bidra till det som dessa barn behöver för att utvecklas mer.

Min handledare lugnade mig då och sa att vi behöver få in den sortens matematiklära du har lärt dig i din utbildning, mer praktiskt arbete med konkret material. Barnen lär sig mer utav upprepning, hon berättade vidare att barnen är familjära med matematiska begrepp men att många behöver få en större förståelse för de olika delarna som finns inom matematiken. Med dessa ord i bakhuvudet stannade jag kvar i skolan den dagen och planerade för min lektion jag skulle hålla i dagen därpå.   

Efter att jag haft morgonsamlingen var det dags för min första matematiklektion om längd och mätning.  Jag tog jag fram ett rött garn som jag mätt ut till en meter och frågade barnen hur långt de trodde att garnet var, olika förslag nämndes och någon gissade rätt på en meter. Barnen fick sedan känna med kroppen hur långt en meter var, de sträckte ut armarna och mätte in dem så att garnbiten hamnade emellan dem. – Oj, vad långt, men jag är längre än en meter. Detta barn gjorde en fin övergång till min nästa aktivitet som skulle handla om längdordning. Barnen skulle få en uppfattning kring vad som var längst, längre än, lika långa etc. Jag lade fem pennor i en hög och frågade ett barn ifall hen kunde lägga pennorna i längdordning. Jag frågade sedan barnen om de kunde hitta något som var längre än pennan eller kortare än linjalen, efter ett tag kände jag att barnen förstod vad detta innebar och var väl medvetna om längdordning. Men när jag bad dem att själva ställa sig i längdordning, utan att prata med varandra blev det genast lite klurigare. Barnen började med att ställa sig rygg mot rygg med en kompis, och sen stod dem liksom kvar där och kom inte vidare. Jag fick hoppa in och hjälpa till och när halva ledet ställt sig i längdordning var det lättare för de andra att ställa sig på sin plats. I nästa aktivitet fick de mäta rummets bredd och längd med sina fötter, vi diskuterade sedan hur det kom sig att de fick olika svar. Sedan mätte vi bordets längd och bokhyllans längd med våra händer. Efter det skulle vi mäta hur långa vi var tillsammans, jag frågade barnen hur vi skulle göra, de tyckte att vi skulle lägga oss på golvet i ett långt led. Före vi började fick barnen gissa och försöka uppskatta hur många meter långa de skulle bli tillsammans medan jag höll upp garnbiten som en påminnelse om hur lång en meter var. Olika gissningar droppade in, 20 meter, 25 meter, 150 meter, 10 meter. Första barnet lade sig under white-board tavlan och de andra barnen byggde på, genom hela klassrummet, in och igenom läsvrån och ända ut i kapprummet hamnade de sista barnen. Redan här kunde vi konstatera att de blev väldigt långa tillsammans. Det sista barnen fick göra var att klippa ut sin hand i ett papper, dessa satte vi upp på väggen och använde som en mätstock, barnen fick sedan mäta hur många händer långa de var.

 

I denna lektion ville jag arbeta med barnens begreppsbildning inom längd och mätning, min tanke var att barnen skulle få en större förståelse för dessa begrepp med hjälp av konkret material samt med hjälp av sin egen kropp. Persson och Wiklund (2007, ss. 104-105) lyfter att begrepp såsom längd, storlek och mätning är väsentliga att förstå för att kunna beskriva likheter och skillnader. Vidare menar författarna att barn kan göra närmare beskrivningar och noggrannare jämförelser när de fått en större kunskap och förståelse för dessa begrepp. Enligt mig är dessa begrepp ett stort ämnesområde rörande matematiken och rumsuppfattning är även något som barnen arbetar mycket med när vi konkretiserar begrepp såsom mätning och längder. Matsson (1) menar att barnet bland annat utvecklar rumsuppfattningen genom att på olika sätt uppfatta och undersöka rummet. När barnen använder rummet som utforskningsplats rör vi dessa delar och även när vi genom bland annat mätning använder oss av vår egen kropp som verktyg. Persson och Wiklund (2007, s.105) lyfter att för att barn ska få en större förståelse för mätandets ide bör de få utforska olika sätt att mäta med icke standardiserade mått, såsom olika kroppsdelar eller föremål. 

Under matematiklektionen valde jag att berätta för barnen att vi vanligtvis använder oss av mätredskap såsom linjal, tumstock eller måttband när vi mäter. Anledningen till varför jag gjorde detta var för att introducera dessa mätverktyg för barnen för att de inte ska verka främmande för dem den dagen de börjar att mäta ”på riktigt”. Vidare anser jag att vi ska våga benämna ordet matematik mer när vi arbetar med det, detta är även något som Persson (2) förespråkade som något väsentligt under föreläsningen.  Under många föreläsningar har jag hört ifrån klasskamrater att de haft och har ett dåligt förhållande till matematik i skolan, det har varit krångligt och svårt och aldrig någonting som legat på topplistan av bästa ämnen i skolan. Men börjar vi tidigt att benämna ordet matematik för barnen när vi arbetar med det i förskolan och förskoleklass tror jag att många fler kommer att få ett bättre förhållande till ämnet samt en större förståelse för problemlösningen och det logiska tänkandet som matematiken innefattar. Visar man även som pedagog ett positivt förhållningssätt i arbetet med matematiken tillsammans med barnen, tror jag att även detta hjälper till att bidra till att barnen får en bättre bild av matematiken. 

Enligt Persson (2) ligger det i tiden att dokumentera och följa upp barns matematiska kunskaper. Det blir allt mer vanligt ute i verksamheterna att använda sig av olika stödmaterial för detta ändamål. Lukimat är ett material som genom olika tester inom matematik ska identifiera eventuellt stödbehov för barnen. Enligt Persson (2) är det förfärligt att dokumentera barn på detta sätt. Hon menar att vi istället borde kunna avläsa barns kunskaper i praktiken utan att använda oss av sådant material som bedömer barnen. Jag kan hålla med Persson (2) om detta, då jag anser att barnen är för unga för ett sådant här material. På varje sida finns plats för poängsättning på barnet och det är dessa poäng som gör materialet skrämmande. Varför poängsätta barn? Istället kan man använda materialet som ett stöd för vad det är vi ska titta på hos barnen. Sedan självklart som jag nämnt tidigare i bloggen så kan vi pedagoger likväl se över barns matematiska erfarenheter i praktiken, när vi talar med dem, umgås med dem, läser sagor med dem, går på toaletten med dem, äter med dem, gräver i sandlådan med dem, spelar spel med dem, alla dessa situationer kan erbjuda barnen massor av olika matematiska erfarenheter. Vi pedagoger ska vara närvarande och vi ska lära känna våra barn såpas väl att vi direkt ser och förstår när vi behöver utmana och hjälpa barnet lite extra, utan att behöva använda exempelvis Lukimats bedömningsmaterial.  

Mål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
 
-Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

-Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Kriterier

- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

 

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.
 

- Din planering från fältdagar, ditt genomförande under VFU och ditt efterarbete/uppföljning från fältdagar ska kritiskt granskas och analyseras.
 

- Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen.

Referenser
Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

(1) Matsson, Carina. Workshop - Matematik. Campus Varberg. 24-03-2015.
(2) Persson, Elisabeth. Seminarium - Matematik. Campus Varberg. 07-05-2015.