Hur vi använder vår röst - Musik workshop 2

Något jag tar med mig som Lindahl (1) lyfte under vår musik workshop var att vi ska tänka på hur vi använder rösten i musiksammanhang. När vi sjunger tillsammans med barn ska vi tänka på att sjunga väldigt ljust, detta för att barns röster inte är helt färdigutvecklade. Lindahl (1) berättade att män har låga stämband, och pratar väldigt mörkt och lågt, kvinnor är mittemellan lågt och högt och pratar lite högre än männen medan barnen har kortast stämband och talar därför väldigt högt och ljust, de har ett högt register. Anstränger vi pedagoger oss inte för att matcha barns röstregister, kan det bli så att barnen skadar sitt stämband då det är fysiskt omöjligt för barn att sjunga lågt på grund av deras korta stämband.  Vi pedagoger behöver verkligen tänka på detta i sångsammanhang och helt enkelt göra vårt bästa för att möta barnen i deras sångregister.

Under workshopen fick vi tips kring hur vi kan tänka kring detta. Lindahl (1) talade om bröströst och huvudröst och menade att tillsammans med barn ska vi använda oss av huvudrösten. Huvudet sitter högt upp, sjunger vi med huvudröst blir rösten som mest ljus. Bröströst däremot är mer av en mörkare karaktär, vi kan känna vibrationer i bröstet om vi sjunger långt ner och rösten blir mörkare och denna metod fungerar då inte tillsammans med barn.

Hör vi pedagoger att barnen under sångstunden börjar att pratsjunga eller mumla, är det ett tecken på att vi behöver sjunga ljusare. Det handlar inte om att barnen inte kan sjunga, det handlar snarare om att vi pedagoger sjunger för mörkt.

Detta är något jag aldrig tänkt på tidigare och något som jag absolut kommer att ha i åtanke i framtiden när jag sjunger tillsammans med barn. Det vi vill är ju att alla ska sjunga tillsammans och ha en rolig stund, ingen ska känna att den inte kan. Därför är jag tacksam att jag fick detta tipset av Karin (1) då jag tror att jag nu i framtiden kommer få med mig fler barn på sångtåget.

Bild lånad från dekorativt.se

 

Kriterier

- Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande.

(1) Lindahl, Karin. Workshop: Musik 2. Campus Varberg. 02-17-2015.

Lekstäver & Orddjur - Varbergs fästning

“En utställning som byggleker med ord och bokstäver. Tänk att bokstavligen få bygga sej en hel stad med ordgator och meningsbyggnader! Man kan läsklättra i diktstegar! Här finnes oväntade undersättningar! Här finns Blandpelare där du kan uppfinna helt nya ord aldrig tidigare skådade. Ordgator finns men också betydelsevägar. Vem är inte ett orddjur som vill vandra och stava sej fram bland byggstäver? Bokstavsteater=rörliga bokstäver som möts och bildar ord kommer också att finnas med i helheten.”

Magnus Lönn och Björn Ed, de två skaparna av utställningen Lekstäver och orddjur, beskriver ovan en härligt inspirerande och lekfull utställning, min tolkning av texten är att de vill väcka en nyfikenhet och lekfullhet hos besökaren, och jag tror att deras vision med Lekstäver och Orddjur är att vi vuxna och barn som besöker utställningen verkligen ska, känna, testa, bygga, utforska och leka fram en större förståelse för just vårt skriftspråk.

Det jag möts av när jag kliver in i rummet är fullt med färgglada bokstäver, gemener och versaler i en salig blandning, på väggen, på golvet, i fönstret, på hyllor, i tavlor, i klockor och pussel, ja, överallt fanns det bokstäver. Jag kände att jag genast tog på mig barnglasögonen och liksom fann mig mestadels sittandes på golvet, där jag byggde ord och meningar med ordklossar eller byggde torn med bokstavspallarna. Utställningen bjöd verkligen in till ett utforskande, det var inte en “ej röra” utställning, utan mer en “gå lös här inne” utställning, som jag tror barn uppskattar.

Ifall jag skulle få chansen att ta med mig ett antal barn på denna utställning hade jag först låtit dem utforska själva, det är alltid intressant att upptäcka det barnen finner mest intressant under en utställning, kanske är det just det som man ska fånga upp och arbeta vidare med på förskolan?  Att som pedagog vara lyhörd och uppmärksam på det barnen visar intresse för, och fånga det i lärandet är otroligt viktigt tycker jag!

Men nu var jag ensam vuxen på denna utställning och inga barn fanns i sikte, hur skulle jag gå till väga med barn? Jo, de stora klossarna som var fyllda med små meningar och enstaka ord anser jag skulle vara ett ypperligt tillfälle för barnen att utforska och testa att bygga meningar och kortare berättelser. Att tillsammans med barn ljuda orden och låta dem leta upp klossar som rimmar hade också varit en lärorik övning, då detta uppmärksammar språkets minsta delar och därav ökar barns fonologiska medvetenhet som Svensson (2012, s.22) menar är väsentligt för barn att kunna inför deras senare läsinlärning, då det i läsning krävs att man ska förstå bokstavsljuden för att kunna bilda ord. Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11, 2011,  s.9) lyfter att språket, lärandet och barns identitetsutveckling är nära förknippade och menar att lärare ska ge barn möjligheter till att samtala, läsa och skriva för att de på sikt ska utveckla sina möjligheter och få en större tilltro till sin språkliga förmåga. Vidare lyfts att leken har stor betydelse för hur barn tillägnar sig nya kunskaper, därför anser jag att detta besök skulle vara lärorikt för barn på grund av att de med materialet i utställningen verkligen kan testa, pröva och leka med språket.

Hallands kulturhistoriska museum



Jag passade även på att besöka Hallands kulturhistoriska museum, då denna ligger i samma byggnad som Lekstäver och orddjur.

I artikel 31, i FN:s Konvention om barnens rättigheter kan vi läsa att barnen har rätt till att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet. Vidare lyfts hur barn ska respekteras och främjas att deltaga i det konstnärliga livet och ska uppmuntras att syssla med olika aktiviteter som främjar den kulturella och konstnärliga verksamheten. Det står alltså klart och tydligt hur vi ska arbeta och främja för att barn ska få känna att de har lika stor delaktighet i det kulturella sammanhangen som oss vuxna. För att detta ska bli tydligt för barn måste vi visa dem och alltså i viss mån upplysa dem om vårt kulturarv, vår historia och vår konst. Förhoppningsvis gör vi besöken meningsfulla för barnen som leder till ett ökat intresse för det här. Vid besöket på Hallands kulturhistoriska konstmuseum tog jag på mig mina barnglasögon och tyckte väl att det var sådär kul. Det kändes inte så barnvänligt då det var mycket som man endast fick se på men inte röra. Visst, det är så museum fungerar. Men för barn kan man göra undantag, då de även behöver använda andra sinnen än bara synen för att ta till sig och minnas sina upplevelser mer tydligt. Dock ska de ha cred för hur de hade installerat Bockstensmannens utställning. Det kändes lite ruskigt och läskigt att gå in i rummet där Bockstensmannen låg, rummet var mörkare och det enda man såg var ett skelett ligga i en glaskista och en modell av Bockstensmannen som nästan stirrade på en. Detta tror jag barnen kommer att finna väldigt spännande och kanske lite läskigt, men jag tror även att det är sådant här som skapar samtal och som skapar minnen. Jag tror att det skulle vara lagom att ta med lite äldre barn i 6-7 års ålder till detta museum. Yngre barn blir kanske lite knivigare att ta med då jag tror att intresset fort hade svalnat då mycket i utställningen kan anses som samma. Med de yngre barnen hade jag hellre gått runt fästningen och utforskat kanoner, vallgravar och gamla ruiner från tiden förr, samtalat om hur läget såg ut förr mellan Sverige och Danmark, om gamla kungar och historier om dem. Detta tror jag barn kan tycka vara mer intressant då det nästan är som att berätta sagor för barnen, samtidigt som de får röra sig i miljön där berättelserna faktiskt utspelades.  



Bild lånad från övernaturligt.ifokus.se
Varbergs fästning, en plats med massa historier.

Mål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

-Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.


Kriterier
- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass. 

-Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande.

Referenser

Barnkonventionen [Elektronisk resurs] : FN:s konvention om barnets rättigheter. (2009). Stockholm: UNICEF Sverige

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2575

Svensson, Ann-Katrin (1995[1995]). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2. [tr.] Lund: Studentlitteratur
 

Kommunicera med tydliggörande pedagogik

Vi människor är beroende av att kunna kommunicera, utan vårt språk eller våra kommunikativa förmågor blir vardagen väldigt komplicerad. Säljö (2011, ss. 163-164) lyfter genom Vygotskijs tankar att språket är det mest viktigaste psykologiska redskapet som vi människor har, genom språket blir människor delaktiga i andras perspektiv och det är även genom språket som våra erfarenheter delas. Författaren belyser vidare hur språket fungerar som ett verktyg för kommunikation, dels mellan människor men även inom människor. Vi behöver vårt språk för att förmedla vad vi vill, hur vi mår, vad vi har för avsikter och språket behövs även för förståelsen. Kommunikation står för göra gemensamt. Det krävs alltså två personer för att en konversation ska skapas, men vad händer då om den ena inte har det verbala språket, om personen av olika anledningar saknar förmågan att kunna tala? Går det inte att kommunicera då? Eller finns det lösningar som skulle kunna göra att personen utan verbalt språk skulle kunna kommunicera och bli förstådd?
 

SJÄLVKLART!

Det finns GAKK - Grafisk Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Nedan kommer jag att lyfta hur arbetet med GAKK kan fungera i verksamheten, samt vidröra områden som vi pedagoger bör tänka på när vi arbetar med detta i förskolan.

Carlsson (1) talade om BRO, vilket står för Barnet, Redskapen, Omgivningen. Hon menar att vi pedagoger ska skapa en bro över till språket för de barn som har svårigheter. Vi behöver kartlägga och titta på alla tre delar, först och främst barnet. Vilka möjligheter har barnet och vilka förutsättningar finns. Är det så att barnet har en funktionsnedsättning som försvårar användandet av exempelvis tecken, hur gör vi då, sådant här diskuteras med föräldrar och arbetslag. Alltså vilka förutsättningar har barnet och var behöver vi sätta in stödet någonstans.  Dessa delar är viktiga att begrunda innan pedagoger i samråd med föräldrar och barnet om åldern är inne bestämmer vilka redskap som ska användas.  Sist men inte minst kommer omgivningen, det innefattar bland annat oss pedagoger, vi ska hjälpa och stötta. Kommunikation betyder som tidigare nämnt gemensamt, vi måste göra det tillsammans.

Val av bilder

 

Gakk är beroende av ett hjälpmedel, det behövs alltså redskap för att GAKK ska fungera, det kan vara en pedagog som hjälper och stöttar, men främst är det bilder och IT. När vi arbetar med bilder finns det några saker att begrunda, det finns tusentals olika bilder att välja bland och även här bör vi pedagoger tänka till lite extra. Vi ska tänka på att det vi vill förmedla med bilden syns tydligt, det ska inte vara bilder med många detaljer utan bilden ska klart och tydligt visa det som vi vill förmedla. Carlsson (1) lyfte att om vi exempelvis visar en bild på en bil för ett barn, i det syftet att förklara att mamma eller pappa ska komma och hämta barnet, kan det vara så att barnet endast förstår om det är just mamma och pappas riktiga bil på bilden, alltså inte en tecknad bild på en bil. Det är sådant här vi även får arbeta med, att succesivt överföra verkliga objekt, till bilder tagna på verkliga objekt till tecknade bilder eller grafiska bilder. När barnet har kommit till de stadiet att den förstår budskapet med tecknade bilder blir arbetet mycket lättare. Vi kan på så sätt använda samma bild till flera olika situationer. En bild på en docka kan exempelvis både handla om dockan hemma eller dockan på förskolan, barnet förstår vilken docka det handlar om, fast att vi använder samma bild. Arbetar vi med egna fotografier ska vi även tänka på i vilket perspektiv vi tar bilden då det nämligen är avgörande för hur barnet uppfattar och förstår syftet med bilden. Viktigt är även att barnet har tillgång till många bilder, vi styr på det sättet barnets chans till kommunikation, får barnet tillgång till många bilder ökar barns förståelse då vi kan visa och samtala kring många saker.

Denna samtalsmatta kan användas för att uttrycka åsikter, barnen tar en aktivitet och får lägga den på antingen, "glad", "vet inte", eller "tråkigt". På så sätt tar vi del av barnens olika tankar.

IT som hjälpmedel

Att använda exempelvis Ipads och datorer i det syftet att hjälpa barn att kommunicera anser jag är väldigt smart. Nuförtiden finns väldigt många olika applikationer och program som kan hjälpa dessa barn. Att en del kostar pengar anser jag är petitesser då det riktigt stora som följer är att barnet kan kommunicera på egen hand med hjälp av dessa. Under föreläsningen fick vi testa en applikation som heter ”Om en bild” vi fick i uppdrag att genom bilder förtydliga hur en dag kan se ut på förskolan. När vi skapade vår dag skulle vi ha faktorerna, tid, rum/miljö, person och innehåll i bakhuvudet.

Carlsson (1) menar att vi vuxna ofta slänger oss med uttrycken såsom ”Inte än”, ”om en stund” ”snart”, ”sen”. För barnet är detta väldigt abstrakt, hur länge är en stund för barnen, eller när är sen? Är det sent då? Kanske kväll? Dessa tankar kan störa barnen i deras vardag och rubba deras koncentration på förskolan. Här är bilder ett bra stöd, genom att visa bilder på hur dagen är upplagd går det att tydligare visa på när ”sen” är. Exempelvis mellan bilden på middag och bilden på utevistelsen. Dessa bilder finns även upphängda under hela dagen för barnen att se på, vilket blir än mer tydligt för barnen än om vi endast hade berättat det muntligt för dem. Det andra är rummet och miljön, här ska vi underlätta för barnen genom att tydliggöra hur de exempelvis ser ut på biblioteket genom bilder, om barnen ska dit på studiebesök. Eller om barnet ska vara i pysselrummet, visar vi en bild på det. Allt för att förbereda barnen och undvika osäkerheter hos dem. Det tredje området vi ska tänka på är personen, här behöver vi visa bilder för barnen på exempelvis de pedagoger som ska följa med på studiebesök eller på de pedagoger som är kvar sist under dagen. Sist men inte minst innehåll, alltså vad ska barnet göra på exempelvis biblioteket, bild på någon som läser bok exempelvis.

Jag anser att appen var väldigt lätthanterlig och enkel att förstå. Den kan användas för hela barngruppen då den kan tydliggöra barnens dag på ett enkelt sätt. Till varje bild kunde man även spela in ljud, här ser jag en möjlighet att arbeta med barn med annat modersmål än svenska. Vi kan skicka med Ipaden hem till barnets föräldrar och be dem spela in exempelvis meningar på det vi vill att bilden ska förmedla på barnets hemspråk. Under föreläsningen fick vi många andra bra tips på material att använda oss utav i arbetet med GAKK, samt tips på olika sidor att hämta bilder för utskrivning. Detta är absolut något jag vill testa i verksamheten, att använda sig utav bilder för att förenkla vardagen anser jag är nyttigt för alla barn. Det vi vill säga blir mer tydligt, barn får en större förståelse för vad som ska hända, de kan snabbt gå tillbaka och titta och friska upp minnet och detta tror jag underlättar även för oss pedagoger. Vi minskar stress och oro då barn inte behöver oroa sig över tid, innehåll, personer, rum och miljö, då vi ”redovisat” detta tydligt antingen genom ett dagsschema i appen, eller genom utskrivna bilder fästa på väggen.

Exempel på ett bildschema, där varje färg alltid motsvarar en dag och där bilder förtydligar dagens happenings.

Något att begrunda i arbetet med bild som stöd är som Carlsson (1) säger att:
 ”En bild är något som symboliserar en verklighet och erfarenhet och kunskap om föremålet på bilden behövs för att förstå budskapet” Det är alltså här vi blir betydelsefulla för barnen, genom att vi ger dem erfarenheter och vet vilka erfarenheter barnen har kan vi lyfta rätt bilder och ge dem en större förståelse och en mer betydelsefull vardag då berikande och lärorika samtal lyfts i samband med bilderna.

Tips

Papunet.net – Bildbas för utskrift.

http://www.pictogram.se/ - Bildbas för utskrift.

Appar: Tala med symboler med apparna - "Grid player", "widgit".

Skapa tydliga dagscheman i appen "om en dag".

Mål

-Redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål.

-Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.

 

-Tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling.

 

Kriterier

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

Referenser

Säljö, Roger. 2011. L.S Vygotskij - forskare, pedagog och visionär. I Forssell, Anna (red.) (2011). Boken om pedagogerna. 6., [omarb.] uppl. Stockholm: Liber ss. 153-179.

 

(1) Carlsson, Camilla. Föreläsning: Kommunikation utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv, del 2, GAKK. Campus Varberg. 19-05-2015.

Aktivitets hjulet - mitt didaktiska material

Nedan får ni ta del av mina tankar kring mitt didaktiska material. Den text ni kommer att ta del av nedan är skriven av mig och har tidigare används i en examination. Men då vårt didaktiska material var en stor del i denna termin ville jag gärna ta med denna text i min portfolio.


Mitt didaktiska material blev ett aktivitets-hjul. Om ni föreställer er ett likartat hjul som Leif Loket Olsson använde i Bingolotto förr i tiden, är ni på rätt spår. Detta hjul är indelat i tre delar, en blå, en gul och en grön del. Varje färg på hjulet har en motsvarande burk med samma färg, i dessa burkar finns det lappar med beskrivningar av olika aktiviteter. Den gröna burken står för vår, vilket var temat på min VFU-plats. Den blå står för språk och den gula står för matematik. Materialet är oerhört enkelt att använda, ett barn väljs ut att gå fram och sätter rörelse på hjulet. Stannar hjulet på färgen blå, öppnar barnet den blå burken, drar en lapp, läser högt för de andra barnen vad som står, och sist gör barnen aktiviteten tillsammans.

Målet och syftet med mitt didaktiska material var att barnen skulle få en lustfylld introduktion till olika lärorika aktiviteter och samtidigt, självklart, lära sig en massa inom de ämnena som burkarna rör. Min VFU gjorde jag i en förskoleklass och vardagen är upplagd på ett helt annat sätt jämfört med förskolans vardag. Barnens dagar i förskoleklassen är mer uppstyrd och ämnesinriktad. En vanlig dag börjar med samling och diskussion och följs sedan av lektioner och raster. Under mina första tre fältdagar, där jag i viss mån inspekterade verksamheten lade jag märke till att varje ny aktivitet eller lektion introducerades på samma sätt, genom att pedagogen muntligt berättade vad de skulle göra härnäst. Det var här min tanke kring mitt didaktiska material dök upp. Min vision var att skapa ett material som rörde de ämnen som barnen arbetade med och min känsla var att barnen även behövde en mer lustfylld introduktion till de olika aktiviteterna. Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11, 2011, s.10) belyser hur skolan ska sträva efter en social gemenskap gentemot barnen som leder till trygghet och en vilja och lust att lära. Skolan ska genom olika arbetsformer stimulera barns bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Genom detta får barnet en känsla av hur det känns att göra framsteg och övervinna svårigheter. Med utgångspunkt ifrån skolans styrdokument skapade jag mina aktivitetslappar till mitt didaktiska material och genom dessa ville jag att barnen såsom det står skrivet ovan, ska få erfara ny kunskap, känna glädje och en vilja och lust att lära.  

 

UTFORMANDET OCH PLANERING AV MATERIALET

När jag planerade och utformade aktivitets-lapparna som ligger i de olika burkarna var min vision att allt skulle göras utomhus, då temat i förskoleklassen var vår. Jag lånade hem mängder av litteratur där jag sökte inspiration, även internet och olika workshops vi haft under utbildningen var användbara inspirationskällor vid utformandet av aktiviteterna. Det didaktiska materialet ska tydligt kunna visa olika delar från kursens innehåll, därför valde jag att använda mig av en språk-, matematik- och vår-burk. Genom att jag hade dessa burkar med tydligt syfte var det även enklare för mig att se vad det var barnen arbetade med och jag kunde enkelt bocka av de olika ämnesområden som vi rört i arbetet med mitt didaktiska material.

 

Under fältdagarna diskuterade min handledare och jag upplägget av mitt didaktiska material, vi talade då om de olika ämnesområden jag hade att välja bland, bild, musik, drama, textil, språk, matematik och digitala redskap. Hon påpekade att det var viktigt att jag valde ämnen som jag känner mig bekväm i, hon menade att då känner sig även barnen bekväma. Min handledare och hennes kollega berättade även deras vecko-upplägg för mig, att de har matematiklektioner och en matematikbok som de arbetar efter. Vi kom då fram till att jag i min matematikburk skulle rikta in mig på längd och vikt, då det var nästa kapitel i matematikboken. De berättade även att barnen varje torsdag går på ”Singo”, vilket innebär att det kommer en musikpedagog och håller musiklektioner för barnen och på fredagar håller min handledare i en sångstund. Jag kände då att musik är något som barnen får tillräckligt och risken finns att om även jag skulle arbeta med musik att barnen skulle tröttna. De påpekade att språk är något som barnen behöver stimuleras i extra nu när de efter sommaren ska börja klass ett. Även Lundberg och Herrlin (2005, s. 4) lyfter att barnen i skolan bör få riklig stimulans i språket, då de på sikt behöver lära sig att läsa, förstå och använda sig av texter. Författarna förklarar vidare att huruvida barnen har tagit till sig språket kan vara avgörande för om de lyckas med sin läsning senare i skolan. De barn jag arbetar med i min VFU klass har kommit långt i denna utveckling, men det arbetar ändå ständigt med språket och utvecklas varje dag. Jag valde att ta med ämnet språk då jag även för min egen del ville arbeta med detta tillsammans med barnen.

Slutligen valde jag att arbeta med ämnet vår, det gör vi bland annat genom att alltid vara utomhus när vi arbetar med materialet, samt genom utforskande natur-aktiviteter och olika rörelselekar. Språket rörs även här när barnen får beskriva, diskutera och samarbeta i de olika aktiviteterna. Efter samtalet med min handledare, började jag att utforma aktiviteterna som skulle ligga i burkarna, det blev en hel del lappar, då jag ville att varje barn skulle få chans att snurra på hjulet och dra lapp, men detta arbete var lärorikt för mig då jag tvingades plöja igenom en hel del litteratur och gå igenom min minnesbank ifrån min utbildning för att skapa alla aktiviteter.

GENOMFÖRANDET

Första gången jag använde mitt material var i skogen på en plats dit barnen brukar gå minst en gång i veckan. Jag packade ned mitt material i en väska och detta visade jag för samtliga barn när vi satt i en ring i skogsdungen. Jag började med att berätta för barnen att i min skola där jag går och lär mig hur man blir en förskollärare, har jag fått en uppgift, nämligen att hitta på ett eget material som jag ska göra tillsammans mer er. Jag berättade även för dem vilka ämnen som aktiviteterna skulle handla om. Barnen satt och lyssnade noggrant och blev mer och mer nyfikna på mitt material. När jag tog fram det färgglada hjulet blev de alldeles spralliga och skrek att de ville snurra på den. När barnen förstått innebörden av materialet var de sugna på att sätta igång. Jag ställde mig i ringen och blundande sedan snurrade jag och sträckte ut min hand, när jag stannat, öppnade jag ögonen och det barn som stod framför mig, fick gå fram och snurra på hjulet. Hjulet stannade på färgen gul, barnet fick då dra en lapp ifrån den gula matematik-burken. Barnet läste högt: Leta upp fyra stycken pinnar, lägg dem sedan i längdordning. Denna aktivitet är inspirerad ifrån Matssons (1) matematik workshop där hon påpekade hur barn behöver mäta och jämföra med icke standardiserade mått, för att skapa sig en större uppfattning och på sikt en större förståelse för mätning.

Efter att barnen gjort aktiviteten gjorde vi samma procedur fast med en ny aktivitet, på detta sätt rullade det på och beroende på hur lång tid varje aktivitet tog var avgörande för hur många aktiviteter som hanns med under en och samma dag.

 

Utforska naturen med lupp, en uppgift ifrån vår-burken.

Introduktion av aktivitets-hjulet.

 

UTVÄRDERING OCH REFLEKTION KRING MITT MATERIAL

Jag är nöjd med mitt material på det vis att den på ett enkelt och lustfyllt sätt berikar barnen med ny kunskap samt rör många olika delar. Positivt är även att materialet lätt kan modifieras genom att byta ut aktivitetslapparna. Det går även att ändra ämnen helt, genom att byta namn på burkarna till exempelvis teknik-burken. Det är således ett väldigt flexibelt material som kan användas ständigt som hjälpmedel i verksamheten. Men då VFU tiden endast var under en tre veckors period fick jag nöja mig med att arbeta mer fördjupat kring matematik, språk och vår. Jag anser att mitt material är ett didaktiskt material på grund av att den har ett tydligt budskap, vi snurrar, drar en lapp och utför sedan en aktivitet som rör något läroämne och vigör det i syftet att ha kul samtidigt som vi lär. Körling (2011, s. 16) talar om hur en för stor lärandetrygghet skapar enformiga skoldagar som ofta är monotona och innehåller mycket av samma saker. Hon menar att vi pedagoger ständigt bör vilja utveckla oss och därav även utveckla verksamheten för att ett lustfyllt lärande ska ske. I de aktiviteter jag skapat har jag haft en tanke om att barnen ska använda sin kropp fysiskt, de ska lära med sina sinnen och min vision var att de skulle komma bort ifrån den klassiska skolsals-läran som de ofta befann sig i. Med hjälp av mitt didaktiska material ville jag lyfta det praktiska lärandet och få barnen att förstå att nästan allt material är lärande material. I skogen mäter vi oss med pinnar och kottar istället för linjaler och måttband, vi skapar vår egen våg med hinkar och pinnar och vi doftar på blommor och växter och utforskar dem på plats istället för att titta på bilder i en iPad. Jag tror att det är sådant här lärande barnen bär med sig i framtiden. Vad jag kunde se under tiden vi arbetade materialet, verkade det som att barnen fann detta lustfyllt. Det var mitt mål från början, att aktivitets-hjulet ständigt skulle inbringa något slags sug efter mer.

Materialet modifierades något under min VFU dels funktionen och dels utförandet. Jag har tidigare nämnt att mitt material skulle användas utomhus, en del jag inte begrundade tillräckligt noga under skapandet av mitt material var att det skulle vara lätt att bära med sig. Oerhört klantigt enligt mig, men det stämmer att ”man lär sig av sina misstag”. Från början hade jag skapat lådor, lika stora som sko-lådor, det blir väldigt trångt i väskan att bära med sig dessa tre lådorna plus tillhörande material som ibland fick komplettera naturens tillgångar. Min handledare kom med en smidig lösning och gav mig tre stycken runda små behändiga burkar med skruvlock. Dessa var inte större än 10 cm i diameter, men mina aktivitets-lappar rymdes ändå, vilket var syftet med det hela. Vidare hade det underlättat om jag hade planerat för ett bättre system då barnen skulle snurra på hjulet. Det blev lite stökigt första gången då alla barnen såklart ville vara först och testa att snurra på hjulet. Jag fick tänka till snabbt och fann en lösning, som jag beskrev ovan i texten. Sådana här petitesser försvinner när man arbetar som anställd pedagog, då ett mer rättvist system kan skapas genom att låta ett barn i veckan få snurra på hjulet. Sista veckan på min VFU, lade jag fram materialet synligt för barnen i hopp om att de skulle arbeta med det på något sätt. När jag kom tillbaka de två sista fältdagarna hittade jag lappar i burkarna som barnen skrivit själva. Otroligt kul att barnen ville fortsätta själva med materialet. Att bara fundera ut egna aktiviteter, skriva ned dem för egen hand och förklara regler för sina klasskamrater ser jag som en språkutvecklande aktivitet för barnen där dem dels övar sin skriftliga förmåga, samt sin förmåga att muntligt beskriva och förklara regler. Jag är glad att jag lät materialet ligga framme då mer lustfyllt lärande som detta kan fortsätta ske.

Mål

-Sälvständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

-Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.

 

-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

 Kriterier

- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

 

- Din planering från fältdagar, ditt genomförande under VFU och ditt efterarbete/uppföljning från fältdagar ska kritiskt granskas och analyseras.

Referenser

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Lundberg, Ingvar & Herrlin, Katarina (2005). God läsutveckling: kartläggning och övningar. 2., utök. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2575

(1) Carina, Matsson. Workshop: Matematik. Campus Varberg, 2015-03-24.

Att påverka barns språutveckling i sitt andraspråk

"Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där."

-Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.

Nedan kommer jag att lyfta delar av vårt pedagogiska förhållningssätt som är viktiga för barns språkprogression i andraspråket. Vidare kommer jag att lyfta och samtala kring ytflyt, vad det innebär samt hur vi pedagoger kan arbeta för att utveckla dessa barns språk.

Almingefeldt (1) samtalade under föreläsningen kring vilka faktorer som påverkar barns språkprogression i deras andraspråk och lyfte vikten av hur vårt förhållningssätt kan stödja dessa barn. Inlägget kommer att beröra några faktorer som lyftes under föreläsningen. En faktor som lyftes var kropp och själv, hon berättar att beroende på vad barnen och familjer har varit med om innan flykten eller flytten till Sverige är avgörande för barns psykiska hälsa och välbefinnande. Det är alltså viktigt att de blir bemötta på ett fint och bra sätt och det är vår uppgift som förskollärare samt även som medmänniska. De barn som tyvärr varit med om krig har av förståeliga anledningar svårare att ta till sig det nya språket. Almingefeldt (1) talade om hur dessa barn ofta kan isolera sig och sluta prata, hur de drömmer mardrömmar som påverkar deras dagliga hälsa och vidare upptagning av information på förskolan. Vidare lyfter hon att dessa barn kan känna utanförskap då det är svårt att lära sig och komma in i en ny kultur, då det blir svårare att skapa nya nätverk och vänner när språket saknas. Vår 
uppgift som pedagoger blir då att skapa trygghet för familjen och främst för barnet. Det gör vi genom 
att hjälpa dem att skapa nya nätverk så att de på sikt kan lära känna nya människor och känna en större delaktighet i samhället och vår kultur. Vi behöver förklara för föräldrarna vart de kan vända sig för att bli medlem i exempelvis olika sportklubbar, så att deras medlemskap där på sikt kan hjälpa dem att lära känna nya vänner. Eftersom de kommer till en helt ny kultur finns det mycket som är oklart för dem, bland annat hur våra myndigheter fungerar. Vi behöver därför klargöra för dem vart och hur de kan ta kontakt med exempelvis, polis, barnpsykolog, vårdcentral, samt att vi i Sverige har sekretess och att det är gratis, vilket många andra länder inte är vana vid.

Vi pedagoger utgör alltså en stor roll i det hela, därför är det vårat ansvar att se till att vi verkligen har gjort allt för dessa barn. Föräldrarna behöver veta vad vi gör på förskolan och hur dagarna där ser ut, vi behöver även klargöra vilka olika regler som finns på förskolan och reda ut olika normer. Almingefeldth (1) lyfte ett exempel som visar på hur det kan bli om man missat att gå igenom vissa saker. Hon menade att när vi säger att barnen ska ha med sig fika till förskolan, förstår vi att det ofta 
handlar om en smörgås med ost och kanske varm oboy i en termos. Men för andra som inte är 
uppvuxna i denna kultur kan fika vara massa godsaker såsom godis, kakor, bullar etc.  

Somliga föräldrar kan ha en dålig attityd till vårt land, det kan handla om att de inte blivit bemötta på rätt sätt, eller att de känner att de kommer att flytta tillbaka till sitt hemland och därför inte anser att de behöver lära sig något nytt språk. Här behöver vi påtala vikten av att lära sig ett andra språk. Vi bör tala om hur vi arbetar med att utveckla andra språket i förskolan och hur vi genom olika aktiviteter gör språket lustfyllt i verksamheten. Positivt för utvecklandet av andra språket har även att göra med hur mycket sammanhängande vistelsetid barnen har på förskolan. Det krävs att barnen kommer in i en struktur för att de på sikt ska känna en trygghet i förskolan och därefter våga ta kliv framåt och utvecklas. Utan trygghet blir allt mycket svårare och vi kan öka barns trygghet på förskolan genom en mer strukturerad vardag. Dessa barn mår ofta bättre av när de vet vad som ska hända här näst, här kan vi använda oss av ett bildschema som tydliggör dagen för barnen. Tid är även något som dessa barn behöver och det måste vi ge dem, de behöver få närma sig i sin egen takt och vi
 ska finnas där och vänta på dem tills de är redo.

Ytflyt – vad är det?

Barn med ytflyt har ett väldigt bra uttal men ett väldigt begränsat ordförråd. Dessa barn lär sig att använda dessa ord flitigt, vilket ofta kan lura oss pedagoger till att tro att de på ett skickligt sätt behärskar språket, då de har ett utmärkt uttal. Resultatet av detta blir att vi pedagoger inte anser att dessa barn behöver stöd i sin språkutveckling. Det vi kan göra för att stödja dessa barn i deras språkliga utveckling är att ge dem ett större ordförråd och en större semantisk förståelse. En aktivitet som skulle kunna lyfta dessa faktorer är bokläsning. I val av bok behöver vi pedagoger fundera över vad det är barn behöver utveckla, handlar det om färger eller hemdomäns termer, välj då en bok utefter barnens behov. Säg att vi väljer en bok som lyfter färger på ett lustfyllt sätt, boken läser vi sedan i mindre grupper eller enskilt. Detta för att vi tydligt ska kunna ställa öppna frågor till barnen
 som kan lyfta berikande samtal. Här ska vi undvika ja och nej frågor, då dessa sällan leder vidare till utvecklande samtal. Under tiden som vi samtalar med barnen ska vi ständigt finnas och stötta, vi ska aldrig utelämna barnen. För att förtydliga begreppen ytterligare kan man använda sig av figurer ifrån boken. Dessa kan med fördel ligga framme och vara en del av barnens lek, vi kan sitta med och benämna föremålen under tiden barnen leker för att ständigt påminna barnen och få dem att ta till sig språket ytterligare. Genom att upprepa detta arbetssätt med barnen kommer de förhoppningsvis på sikt att utöka sitt ordförråd.
Mål
-Redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än
svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål.

Kriterier
- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.  

-Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda pedagogiska och didaktiska teorier som stöd i din yrkesroll med fokus på barns lärande.

Referenser
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2575

(1) Almingefeldt, Emma. Föreläsning - Flerspråkighet i förskolan. Campus Varberg. 19-02-2015.

Min matematik-lektion i förskoleklass - Tankar kring arbetssätt och bedömning

Under VFU:ns första fältdagar upptäckte jag vilken stor skillnad det var på barns matematiska erfarenheter jämfört med barnen på min förra VFU-plats. Det ligger visserligen inget konstigt i det, då dessa barn jag har nu går sin sista månad i förskoleklassen, alltså väldigt nära att börja klass ett.  Men jag var inte förberedd på att de skulle kunna så mycket som de gjorde, eller att de skulle använda sig av matematikböcker heller för den delen. Detta gjorde mig till en början en aning skakis, jag berättade detta för min handledare, att jag var orolig för om jag kunde bidra till det som dessa barn behöver för att utvecklas mer.

Min handledare lugnade mig då och sa att vi behöver få in den sortens matematiklära du har lärt dig i din utbildning, mer praktiskt arbete med konkret material. Barnen lär sig mer utav upprepning, hon berättade vidare att barnen är familjära med matematiska begrepp men att många behöver få en större förståelse för de olika delarna som finns inom matematiken. Med dessa ord i bakhuvudet stannade jag kvar i skolan den dagen och planerade för min lektion jag skulle hålla i dagen därpå.   

Efter att jag haft morgonsamlingen var det dags för min första matematiklektion om längd och mätning.  Jag tog jag fram ett rött garn som jag mätt ut till en meter och frågade barnen hur långt de trodde att garnet var, olika förslag nämndes och någon gissade rätt på en meter. Barnen fick sedan känna med kroppen hur långt en meter var, de sträckte ut armarna och mätte in dem så att garnbiten hamnade emellan dem. – Oj, vad långt, men jag är längre än en meter. Detta barn gjorde en fin övergång till min nästa aktivitet som skulle handla om längdordning. Barnen skulle få en uppfattning kring vad som var längst, längre än, lika långa etc. Jag lade fem pennor i en hög och frågade ett barn ifall hen kunde lägga pennorna i längdordning. Jag frågade sedan barnen om de kunde hitta något som var längre än pennan eller kortare än linjalen, efter ett tag kände jag att barnen förstod vad detta innebar och var väl medvetna om längdordning. Men när jag bad dem att själva ställa sig i längdordning, utan att prata med varandra blev det genast lite klurigare. Barnen började med att ställa sig rygg mot rygg med en kompis, och sen stod dem liksom kvar där och kom inte vidare. Jag fick hoppa in och hjälpa till och när halva ledet ställt sig i längdordning var det lättare för de andra att ställa sig på sin plats. I nästa aktivitet fick de mäta rummets bredd och längd med sina fötter, vi diskuterade sedan hur det kom sig att de fick olika svar. Sedan mätte vi bordets längd och bokhyllans längd med våra händer. Efter det skulle vi mäta hur långa vi var tillsammans, jag frågade barnen hur vi skulle göra, de tyckte att vi skulle lägga oss på golvet i ett långt led. Före vi började fick barnen gissa och försöka uppskatta hur många meter långa de skulle bli tillsammans medan jag höll upp garnbiten som en påminnelse om hur lång en meter var. Olika gissningar droppade in, 20 meter, 25 meter, 150 meter, 10 meter. Första barnet lade sig under white-board tavlan och de andra barnen byggde på, genom hela klassrummet, in och igenom läsvrån och ända ut i kapprummet hamnade de sista barnen. Redan här kunde vi konstatera att de blev väldigt långa tillsammans. Det sista barnen fick göra var att klippa ut sin hand i ett papper, dessa satte vi upp på väggen och använde som en mätstock, barnen fick sedan mäta hur många händer långa de var.

 

I denna lektion ville jag arbeta med barnens begreppsbildning inom längd och mätning, min tanke var att barnen skulle få en större förståelse för dessa begrepp med hjälp av konkret material samt med hjälp av sin egen kropp. Persson och Wiklund (2007, ss. 104-105) lyfter att begrepp såsom längd, storlek och mätning är väsentliga att förstå för att kunna beskriva likheter och skillnader. Vidare menar författarna att barn kan göra närmare beskrivningar och noggrannare jämförelser när de fått en större kunskap och förståelse för dessa begrepp. Enligt mig är dessa begrepp ett stort ämnesområde rörande matematiken och rumsuppfattning är även något som barnen arbetar mycket med när vi konkretiserar begrepp såsom mätning och längder. Matsson (1) menar att barnet bland annat utvecklar rumsuppfattningen genom att på olika sätt uppfatta och undersöka rummet. När barnen använder rummet som utforskningsplats rör vi dessa delar och även när vi genom bland annat mätning använder oss av vår egen kropp som verktyg. Persson och Wiklund (2007, s.105) lyfter att för att barn ska få en större förståelse för mätandets ide bör de få utforska olika sätt att mäta med icke standardiserade mått, såsom olika kroppsdelar eller föremål. 

Under matematiklektionen valde jag att berätta för barnen att vi vanligtvis använder oss av mätredskap såsom linjal, tumstock eller måttband när vi mäter. Anledningen till varför jag gjorde detta var för att introducera dessa mätverktyg för barnen för att de inte ska verka främmande för dem den dagen de börjar att mäta ”på riktigt”. Vidare anser jag att vi ska våga benämna ordet matematik mer när vi arbetar med det, detta är även något som Persson (2) förespråkade som något väsentligt under föreläsningen.  Under många föreläsningar har jag hört ifrån klasskamrater att de haft och har ett dåligt förhållande till matematik i skolan, det har varit krångligt och svårt och aldrig någonting som legat på topplistan av bästa ämnen i skolan. Men börjar vi tidigt att benämna ordet matematik för barnen när vi arbetar med det i förskolan och förskoleklass tror jag att många fler kommer att få ett bättre förhållande till ämnet samt en större förståelse för problemlösningen och det logiska tänkandet som matematiken innefattar. Visar man även som pedagog ett positivt förhållningssätt i arbetet med matematiken tillsammans med barnen, tror jag att även detta hjälper till att bidra till att barnen får en bättre bild av matematiken. 

Enligt Persson (2) ligger det i tiden att dokumentera och följa upp barns matematiska kunskaper. Det blir allt mer vanligt ute i verksamheterna att använda sig av olika stödmaterial för detta ändamål. Lukimat är ett material som genom olika tester inom matematik ska identifiera eventuellt stödbehov för barnen. Enligt Persson (2) är det förfärligt att dokumentera barn på detta sätt. Hon menar att vi istället borde kunna avläsa barns kunskaper i praktiken utan att använda oss av sådant material som bedömer barnen. Jag kan hålla med Persson (2) om detta, då jag anser att barnen är för unga för ett sådant här material. På varje sida finns plats för poängsättning på barnet och det är dessa poäng som gör materialet skrämmande. Varför poängsätta barn? Istället kan man använda materialet som ett stöd för vad det är vi ska titta på hos barnen. Sedan självklart som jag nämnt tidigare i bloggen så kan vi pedagoger likväl se över barns matematiska erfarenheter i praktiken, när vi talar med dem, umgås med dem, läser sagor med dem, går på toaletten med dem, äter med dem, gräver i sandlådan med dem, spelar spel med dem, alla dessa situationer kan erbjuda barnen massor av olika matematiska erfarenheter. Vi pedagoger ska vara närvarande och vi ska lära känna våra barn såpas väl att vi direkt ser och förstår när vi behöver utmana och hjälpa barnet lite extra, utan att behöva använda exempelvis Lukimats bedömningsmaterial.  

Mål
-Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
 
-Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

-Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Kriterier

- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

 

- Med stöd av kurslitteratur/relevant forskning visa förmåga att analysera, kritiskt reflektera och problematisera minst tre av kursens ämnesområden i förhållande till pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.
 

- Din planering från fältdagar, ditt genomförande under VFU och ditt efterarbete/uppföljning från fältdagar ska kritiskt granskas och analyseras.
 

- Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen.

Referenser
Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

(1) Matsson, Carina. Workshop - Matematik. Campus Varberg. 24-03-2015.
(2) Persson, Elisabeth. Seminarium - Matematik. Campus Varberg. 07-05-2015.

Att kasta fröbomber i vårsolen

Jag har nämnt det tidigare i bloggen, fröbomber, den briljanta idén som jag fick ta del av under ett besök på Varbergs konstmuseum. Detta blev jag väldigt sugen på att testa tillsammans med barnen på min VFU-plats och tack vare att jag fick lera utav min generöse bildlärare så kunde detta bli möjligt!


Barnen arbetar just nu med VÅR, därför kändes det extra bra att göra detta tillsammans med barnen då jag fick en bra ingång till deras aktuella tema.

Vi samlades i en ring och där berättade jag att vi skulle göra fröbomber, jag frågade barnen vad de trodde att en fröbomb var?
-En bomb med frön.
Såklart det är en bomb med frön!

Vi samtalade även tillsammans kring vad ett frö behöver för att slutligen bli en planta, tillsammans kom vi fram till att vatten och ljus var två bärande faktorer. Ett barn tyckte att plantan även behövde lera för att växa. Jag sa att alla plantor inte behöver lera för att växa men vi kom överens om att våra plantor blev glada av lera och att det förmodligen skulle växa snabbare av den.

Ett barn frågade varför det går fortare att odla i växthus än ute i naturen. Vi diskuterade frågan tillsammans och letade upp fakta kring fenomenet. För att tydliggöra denna process ytterligare för barnen lade vi även en av fröbomberna i en påse med en skvätt vatten i, denna ska ligga i fönstret i barnens klassrum och vi kommer att följa utvecklingen i påsen och jämföra med vad som hänt med de fröbomber som vi kastade ut i naturen.
Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11, 2011, s.112) lyfter att barnen genom undervisning ska använda sina kunskaper och ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att urskilja olika årstidsväxlingar i naturen. Barnen ska få en större förståelse för hur de kan se skillnad på olika årstider samt för hur djur och växters livscykler fungerar och hur deras anpassningar till de olika årstiderna ser ut. Jag anser att barnen kommer i kontakt med detta på ett lekfullt och utforskande sätt, genom att de själva skapat fröbomberna och kastat ut dem hoppas jag att de får en tydligare och mer abstrakt bild och uppfattning kring hur naturen kan fungera när det gäller växters förmåga att gro och växa.

Vi valde att kasta ut fröbomberna i skogen som ligger belagd precis bredvid skolan, barnen ges då möjligheten att ständigt följa utvecklingen, då de snabbt och lätt kan springa dit och inspektera om det dykt upp någonting.

TITTA PÅ NÄR VI KASTADE UT VÅRA FRÖBOMBER!
(Alla föräldrar har givit mig tillstånd att visa denna filmen på bloggen.)

Mål

-Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Kriterier

- Kursens samtliga ämnesområden, VFU och studiebesök ska synliggöras/dokumenteras och kopplas till några av kursplanens mål samt kurslitteratur/relevant forskning och aktuell läroplan, Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11.

-Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Referenser

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2575